Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur folken se på sig själva och på varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR FOLKEN SK T’Å SIG SJÄLVA OCH PÅ VARANDRA. 26
betraktar äktenskapet. Judarna äro mindre lågsinnat lystna efter
pengar-»
Tyskarna rikta sig efter det småborgerliga och äro mera
skrävlande än högmodiga. Hur högt de än stå socialt, trivas de
egentligen blott med enkelhet och idka i fryntlig gemytlighet öl,
Knackwurst och Goethe.
Engelskt uppförande i sällskapslivet strävar efter lugn
värdighet, never show ternper, liksom spanjorer, araber och japaner.
Fransmannen önskar vara smidig och spirituell, tysken vill verka
hjärtlig och kunnig, men blir ofta indiskret och grötmyndig,
och vad som är nästan ännu värre, när han med sin järnenergi
önskar vara elegant och då ofta visar affektation, får han
något av Geck, som ger hans elaka fiender i väster känslor av
jubel och triumf. På det religiösa och sexuella området
förefaller skillnaden mellan de tre stora kulturfolken nästan
obegripligt stor. I England har religionen ett drag av hårdhet och
torrhet liksom det engelska fritänkeriet. Dygd och last, skilda
åt av hyckleriet, som enligt engelsmännen själva uppvuxit ur
den nationella hjärteroten, förfära vännerna till det engelska och
glädja i högsta grad fransmännen. Både engelsk dygd och
engelsk last ha något mera praktiskt och verksamt än de
kontinentala formerna, och den råhet, ibland också grymhet, i dygden,
som så innerligt och i alla tider hört ihop med engelskt
väsende, behöver nog stränga profeter som Carlyle, hårda puritaner
som Cromwell och kanske t. o. m. hjärtlösa fariséer som flera
av delägarna i firman John Bull & Co. Denna praktiska råa
dygd tar sig på ett särskilt ömtåligt område sitt uttryck i fordran
på kontantbetalning för brutet äktenskapslöfte, något äkta
anglosaxiskt.
Frankrike har, som engelsmannen Bodley med skäl påpekar,
intet sinne för religionsfrihet, man skulle väl ha lust att tillägga:
liksom England. Ty vad har man för glädje av den
angloamerikanska friheten att få ha vilka åsikter som helst om
längden av djävulens svans, om man blir illa sedd av sina
umgängesvänner, därföre att man inte tror att han finns. I Frankrike
vilja klerikala förtrycka antiklerikala och tvärtom. Blir man i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
