Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur folken se på sig själva och på varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR FOLKEN SK T’Å SIG SJÄLVA OCH PÅ VARANDRA. 26
England illa sedd för att ha spelat Månskenssonaten en
söndag-förmiddag, så kan man i Frankrike, och det finns exempel på
det, bli anmäld, om man är ämbetsman under en fritänkande
ministär, för att ha gått i mässan.
Att ett mycket starkt sexuellt intresse är franskt, liksom att
åtminstone alla riktigt välklädda damer få förlåtelse för crimes
fiassionnels, i vilka en skicklig advokat kan krångla in det
mångtydiga begreppet kärlek, det vet alla, men har man ej en känsla
av att den alltför stora torrheten och sparsamheten i Frankrike
något humaniseras även av de mera animala formerna av denna
sensualism? En ung student, som i sitt kafé nära Sorbonne sitter
och spar på ölglaset n:r 1 för att slippa ta det andra och
förlora 30 centimer, vill dessutom invänta Journal des Débats’
ankomst till kaféet för att slippa köpa den i kiosken och
ytterligare kunna spara ett par sous. Plötsligt får han besök av en
liten fröken, som han aldrig sett förut och som oombedd slår
sig ned vid hans bord. Hon har glömt sin portmonnä och ber
honom stoppa två francs i hennes strumpa. Den unge mannen
gör detta, och han känner sig genom det blygsamma Venusofifret
något luttrad från sin guldtörst. Har han ej litet rätt?
I Tyskland, den lutherska reformationens land, finnes nog
också mycket av det som bibeln kallar »Guds barns härliga
frihet», och bland alla bildade ses det oftast fritt och dock ej ytligt
på de religiösa frågorna. Vad den jordiska kärleken beträffar,
gäller detsamma. Är det ej ett lustigt tankeexperiment att tänka
sig världens ljuvaste fallna kvinna Margareta i en engelskas
gestalt. Nationen utan musik i själen, utom naturligtvis hymner
och slagdängor, förstår visst ej riktigt, att den i detta fall är
litet unzulänglicli och att det är a long long way för den
sentimentala nyktra engelska folksjälen att begripa Fausts Margareta
och hans egen sorts evighetslängtan.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
