Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur folken se på sig själva och på varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR FOLKEN SK T’Å SIG SJÄLVA OCH PÅ VARANDRA. 26
för det småborgerliga hos tyskarna, under det att dessa tala om
»polnische Wirtschaft» som slarvet satt i system. Martyrfolk,
som 1860 utanför Warschaus kyrkor, utan att försvara sig
mottog de ryska soldaternas kulregn, själva in i döden sjungande
sina religiösa och nationella, melankoliska sånger. Polackerna
omfatta en messiansk-mystisk idé om att Polen, korsfäst, lider för
alla folks synder till allas frälsning. Polen är Rysslands,
Tysklands och kanske också Frankrikes onda samvete. Dess kraft
bröts av partisplitet, av frånvaron av borgerliga småkapitalister,
svenska härjningar, och styckningen mellan Ryssland, Preussen
och Österrike försvårade dess återuppståndelse, som både
Napoleon I och Napoleon III hade ställt i utsikt. Det är, säger Leo
Nikolajevitsch Tolstoj, en lycka för de av Ryssland underkuvade
folken, att ryssarna ha sitt varma hjärtelag. Det ha tyskarna
också, men om det därför är angenämare att vara dansk i
Nord-Schleswig eller fransman i tyska Lothringen och medlemmar mot
sin vilja av det välorganiserade tyska riket är nog tvivelaktigt.
Men säkert är att vänlighet är en rysk egenskap, om också
det heliga Ryssland ibland älskar sina grannar så, att de, som
Erik Bögh säger, »risikere blive aedt op».
Det folk, som avskyr ryssarna mest, är engelsmännen. De
tala om deras kryperi omväxlande med fräckhet, deras slaviska,
sliskiga smeksamhet och opålitlighet och anse allt detta särskilt
motbjudande för anglosaxiskt väsen. Något av hatets
skarpsynt-het ligger också i Kiplings storartat målande ord om björnen,
som begär stillestånd:1 »Det är den stund, då man bör vara rädd,
när han reser sig som en uttröttad man och vacklar allt närmare.
När han bedjande i människodjurets hamn stapplar fram och
beslöjar hatet-och listen i sina små grisögon och låtsar tigga om
1 I originalet:
But this is the time to fear,
when he stånds up like a tired man tottering near and near;
when he stånds up as pleading in wavering man-brute guise,
when he veils the hate and cunning of the little swinish eyes;
when he shows as seeking quarter with paws like hands in prayer.
That is the time of peril, the time of the truce of the Bear.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
