Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur folken se på sig själva och på varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR FOLKEN SK T’Å SIG SJÄLVA OCH PÅ VARANDRA. 26
nåd med ramarna, som med händer i bön. Då är det farans
timme, när björnen föreslår vapenstillestånd.»
Att man under världskriget i juli 1915 fick läsa i Times:
överensstämmelse med sina traditioner offrar sig Ryssland ännu
en gång för försvaret av den verkliga friheten i världen», ändrar
naturligtvis ingenting i sakförhållandet och betecknar icke ens
ett omslag i engelsk uppfattning utan visar endast, att i officiell
sanningskärlek det icke är någon egentlig skillnad mellan
England och Ryssland.
Liksom i alla länder utom de latinska och England ser man
i Ryssland en förvånande mängd fula människor, särskilt
förkrympta herrar med blekfeta, osunda ansikten överflöda. Yppiga
cigarrettrökande och marmeladknaprande damer med mycket
juveler på sina feta fingrar dåsa i orientalisk nonchalans på
bekväma ligg- eller sittplatser, lämna ogärna nattrock och kamkofta
och draga med sig sängens kuddar i järnvägskupéerna. Herrarna,
som nämndes ofta småväxta, knäppta ända upp till halsen, t. o. m.
studenter alltid i uniform, med försök till spänstighet och något
kuschat på en gång. Militären åter vänlig och naturlig, dock ej
sällan med typer, som i rå och hårdhänt brutalitet påminna om
Muraviev-statyn på Vilnas torg, folkplågaren med tjurnacke och
både värja och knölpåk, den senare väl huvudsakligen avsedd
för det egna, ryska packet.
Och trots detta märker en svensk stora likheter med vårt
eget folk, naturligtvis om vänligheten, som i Ryssland finnes i
alla klasser, undantages. Icke ens i Tyskland ser man den glada
hjälpsamhet på gator och torg, på landsvägar och restauranger,
som ryssar i allmänhet visa varandra. Vårt svenska sinne för
ordning, rättvisa och organisation och även vår motvilja för
direkta osanningar saknas, och man har en mycket ovillig
beundran för »njemski ackuratess», tyskt ordningssinne, men
gästfriheten, lusten att låta slantarna springa, om man kan få »litet
roligt», låter ej alldeles osvenskt, och när man här i Sverige
låtit vivören de Gondremarck i Offenbachs La vie parisienne
ändra sin svenska nationalitet, kunde man ej få någon
lämpligare än den ryska, ty bägge herrarna instämma med samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
