Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur folken se på sig själva och på varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR FOLKEN SK T’Å SIG SJÄLVA OCH PÅ VARANDRA. 26
Om Tyskland skulle fundera på Belgien, avhölle det sig
troligen ej från att införliva också den något mindre hälften, som
ut-göres av de fransktalande vallonerna. Den sympati, som särskilt små
länder i farlig belägenhet erfara för Belgien till följd av det
hårdhänta utövandet av vad den tyske erövraren kallar krigets rätt
i ett land, vars självständighet Tyskland varit med om att
garantera, bör ej få oss att glömma de ohyggliga grymheter,
engelsmännen med allt skäl brännmärkt och som begåtts av det
belgiska folket i Kongostaten. Belgierna likna i det fallet
portugiserna, och det är ungefär det värsta man kan säga.
Liksom Ryssland omkring 1750 hade det livligaste intresse
för att svensk parlamentarism skulle få fritt utveckla sig, så hyser
England för närvarande en verksam iver för Belgiens
oavhängighet. Även sådana, som ej ha direkta politiska intressen av
småstaternas fortvaro, glädja sig åt den rikare orkestrering
världssymfonien får genom att olikartade instrument medverka.
Holländarna höra till de sympatiska folken utan att vara så
vidare kända för det. Visserligen undra fransmännen på
problemet: Då det behövs tre holländare för att förstå en kvickhet,
hur många tar det då att hitta på en? Men alla, som varit där — det
fordrar dock omkring fyra timmar för en fransman att komma från
sin gräns till Holland — äro förtjusta åt tulpanernas,
renlighetens och klockspelens sagorike, där, förefaller det åtminstone
främlingen, friden tyckes bo i de mörkröda trevna tegelhusen
med lysande mässingshandtag på de vita dörrarna, som vetta ut
mot den stilla, trädplanterade kanalstranden. Där inne skölja
blonda borgarfruar sina ostindiska tekoppar.
Holland, som var både den religiösa och den politiska
frihetens värn under 1600-talet, har väl ännu mera kommit in i
vår fantasi och sympati genom att det i etthundra år avbildats
av tusentals målare, av vilka några och särskilt en visat oss
världsbilden själfullare än någon annan. Hela Holland står
därigenom i ton på ett sätt, som saknar motstycke. Holland,
tycker den resande tysken, är ett gott uttryck för »das
Nieder-deutsche». Engelsmännen anse att det är ypperlig ~>~>sketching
ground’», under det att holländarna själva, abnormt allmänbildade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
