Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur folken se på sig själva och på varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1-IUR FOLKEN SE PÅ SIG SJÄLVA OCH PÅ VARANDRA. 96
Sie hatten tun sollen» eller :">>Der Benedek war ein se/17-
ge-scheiter General, a b er. . .» Tråkigt blev det emellertid i alla
fall för den allierade vapenbrodern.
Något av formlöshet ligger även i den tyska
sentimentaliteten, och av osäkerhet och underkännande av det egna i det
snabba tillägnandet av utländska former.
Trots de ofta enkla levnadsvanorna och trots det ödmjuka sinne,
som oavsett allt skrävel är tyskt och som hindrar dem från det
engelska fikandet efter samvaro med förnämiteter och skrytandet med fina
bekantskaper, är rangsjukan i alla fall till löjlighet utvecklad hos det
stora, duktiga, enkla och kärnfriska folket. Jag såg i en
Fremden-buch i Rhenprovinsen Karl Muller Kaiserlicher und Königlicher
Obersekundaner. Skulle en 6:2-are hos oss skriva på samma sätt?
Under kriget beskyllas tyskarna först och främst för bestialisk
grymhet, och de hemskaste ogärningar citeras. Naturligtvis äro
dessa oftast uppdiktade, men det är nog ej tillräckligt att endast
skylla på vittnenas hysteri, manligas och kvinnligas, eller på
skrivfel och fel i översättningen i t. ex. Bédiers dokument. Också bland
de millioner tyska soldaterna har det funnits omänniskor, men
säkert lägger man på tyskt håll mindre fingrarna emellan, då
det gäller att straffa onödig grymhet mot fienden, än i Ryssland
och kanske också annorstädes. I alla händelser äro tyskarna troligen
något mindre grymma än slaver, latinare och anglosaxare.
Nå, frågar man sig, hur ser tyska folket genom sina
kulturrepresentanter på sig självt? Jag tror, att författaren Thomas Mann
därpå ger ett svar, modigt, blygsamt och rättvist, påminnande om
en germanisk hjälte som, omgiven av öppna och även förrädiska
fiender, nya och gamla, har värjt sig med oerhörd ansträngning
och med en viss hjältetragik vänder han sig, till och med
uppskattande, mot den allra hätskaste, den som slagit under sig en
femtedel av jordkretsen, fränden, vars goda huvudegenskap är en
omätlig självkänsla. Mann säger: »Vi äro dock icke så
förhärdade, att broderfolkens hat skulle lämna oss oberörda, att vi
icke skulle lida därunder. Det är möjligt, att England psykiskt
skulle varit bättre vuxet vår ställning, men vi måste lida under
detta moraliska tryck. Ett helt folk, som måste sätta sig in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
