Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Madeleinekyrkans korintiska tempel, vilket ligger till höger om
Place de la Concorde. Mitt emot, på vänstra Seinestranden, reser
sig Palais Bourbon, parlamentarismens helgedom, där de
revolutionära känslorna få rasa fritt genom en pratets
säkerhetsventil, och på den fjärde sidan skymtar man bland
Tuilerieträdgårdens lövverk och marmorstatyer Louvren, det tempel, som
invigts åt traditionens och konstens skönhet och där alla utan
knot vilja höja själ och hjärta så gott det går.
Något som bidrar till den känsla av fyllighet, som världens
oförlikneliga huvudstad ger besökaren, är, att från och med medeltiden
alla perioder ha tryckt något av sin prägel på staden, att den
alltid, och ej som de flesta andra städer blott med
mellantider, blomstrat. Både under restaurationen och under den
lysande period i fransk kultur, som kallas julimonarkien, alltför
mycket förbisedd ehuru överflödande av intressanta personligheter
i dikt, konst och vetenskap, stod Parislivet lika högt som förr.
Staden hade visserligen då ej ens Warschaus nuvarande storlek,
men de 800,000 parisarna voro på 1830-talet viktigare för
världskulturen än både Glasgow och Chicago, som dock äro så
mycket större, äro för nutiden.
Det var under 1860-talet Napoleon III genomförde sin
gigantiska plan till omformning av staden, men en oerhörd risk var det,
att denna nyreglering skedde under en tid, då till och med i Paris
smaken stod i nedan och pieteten mot det oersättliga historiska
och vackra från äldre tider påminde om den i Sveriges
överintendentsämbete — för en del år sedan. Mycket härligt och dyrbart
förstördes under denna arkitektoniska och finansiella
jordbävning, som Zola så lysande skildrat i romanen La Curée,
inälvorna, som bli hundarnas lön efter jakten, men ej bara nya
penningevärden utan också nya skönhetsvärden skapades.
Haussmann, den Seine-prefekt, som fick göra ett nytt Paris,
var mycket energisk. Persigny skriver om honom, att han
riktigt gladde sig att »få kasta detta storvuxna djur av kattsläktet
mitt i hopen av de mot kejsardömets ädla strävanden hetsade
rävarna och vargarna». Det var mot ett koppel av jobbare, som
flämtade av guldtörst, Haussmann hade att kämpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
