Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Galette, »som Kristi kors mellan tvenne rövare», den vita
Sacré-Coeur-kyrkan, byggd som en sorts försoningsoffer för Galliens
synder, en medelpunkt för den katolska nationalistiska rörelsen.
Dess läge och den anda, i vilken den uppförts, ha hos den
radikalsocialistiska massan väckt en känsla av att den är byggd
som någon sorts tvingborg mot friheten. Men det är ej
alldeles slut med den ännu. Individualister både av den vilda och
den milda typen trivas ännu uppe på La Butte, som
Montmartre-kullen kallas i dagligt tal, det ena av »det intellektuella
Frankrikes två bröst», som det pompösare benämnts. Både
studenter från Sainte-Geneviéve-kullen, det andra bröstet, och
konstnärer från Montparnasse, även denna stadsdel på vänstra sidan
Seine, göra ej ogärna pilgrimsfärder till detta nattlivets Mecka,
där ungdomlig tro och det rätta sinnet såsom alltid är det
viktigaste, om någon hugsvalelse skall ernås. Det typiska här uppe
är blandningen av ovanligt kvalificerat patrask, impregnerat med
lastens virus, det osunda utslaget på samhällskroppen, med å
andra sidan hyggliga, borgerliga, förtroendefulla människor,
småhantverkare och värdshusvärdar, vilka lämna långkredit även
åt fattiga svenska konstnärer. Det finnes hos dessa parisiska
småborgare ofta något hederligt och någon sorts fatalistisk och
humanitär levnadsfilosofi. De äro liksom immuna för det gift,
som omger dem, och ha en glad tro på att allt reder sig,
händiga och flitiga och med den goda sidan av gammal
storstadskultur i kroppen. Särskilt lustigt är det att se en
14 juli-fest på Montmartre med dans på gatorna och någon
sorts fraiternitè förverkligad och förbunden med ganska
mycken libertè samt med demokratiska kärleksmåltider ute på
gatorna.
»Fluctuat nec mergitur», det vaggar på vågen men går ej i
kvav, är staden Paris’ valspråk. Äro arbetarna i stadsdelen
Baltignolles för revolutionära, så äro slaktarna i stadsdelen La
Villette för reaktionära; bråka syndikalister, anarkister eller
nationalister, så skola i alla dessa olikartade fall de små soldaterna
fram och göra för fot gevär på de osäkra platserna. Arbetarna
besvara det militära ingripandet med galliska och hånfulla inlägg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
