Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Solida i alla avseenden, fyllde M. och M:me Fallières sin
vagn, äkta representanter för det borgerliga stor- och
småkapitalistiska Frankrike. En elegant liten flicka gick förbi och
yttrade med något av äkta parisisk hånfullhet till sin mor:
»M:me FalliÈres ser ut som en kokerska», och man fattade i
ett slag, att den republikanska regimens traditionella yttre
formlöshet trots all formalism skall av bra många fransmän och
fransyskor, både monarkister och anarkister och många mitt
emellan, erfaras som ett slags stigma.
Vanliga människor kunna alltid bege sig till Bois de
Boulogne-stationen och tänka sig effekten på dem som där för första
gången se Paris. Bois de Boulogne är nog bra, men liksom det
personliga är det högsta i historien, så äro de promenerande
och åkande det viktigaste i Bois de Boulogne. På Avenue des
Acacias defilera ekipager och automobiler varje dag kl. 6, och
ingen preussisk underofficer granskar truppens knappar och
stövlar med den falkblick, varmed damerna mäta varandras
toalettföreträden och mästra eventuella toalettmisstag. Herrarna få
nöja sig med andra planet och tyst citera Gavarnis lilla
Paris-lorette, då hon såg ut över alla de eleganta damerna på en
operabal och sade till sin väninna: »När man tänker på att
alltihop det här skall äta, så börjar man verkligen förstå, att
herrarna ä’ styva.»
Det blir skymning. Ekipager, bilar och droskor trängas,
då man över den eleganta trädgårdsgatan Avenue du Bois de
Boulogne åker förbi Triumfbågen, som avtecknar sina latinska
och gigantiska former mot kvällshimmeln. Det ligger en
egendomlig storhet över denna båge, denna gata, denna stad, där
skönhet och väldiga mått utmärka hela stadsbilden och själva
folkmyllret har något av rytm. Man har hela Champs-Élysées
sluttande ned mot Place de la Concorde framför sig, och längst
i bakgrunden skymtar man Louvren. Lyktorna tändas, en
högtidlig surrande ton som ur en jättestor bikupa dallrar över den
enorma gatan, som nu är helt svart av åkdon, och man säger
sig: Paris, denna stora och konstrika samhällsbyggnad, liknar
sannerligen bikupan. I Paris strävar man ej minst för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
