Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Post festum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POST FESTUM.
173
och se påtagligt inför våra ögon handling och kraftutveckling.
Här i vårt Stadion, för vilket arkitekt Grut funnit så vackra och
så svenska former, kände vi oss som medhandlande, en ordnad
folkmassa med något av nationellt ansvar och kanske även med
något slags maktkänsla, påminnande om den publiken erfor på
Colosseum, där den betraktades som arvtagare till den
avskaffade romerska folkförsamlingen och till och med begärde och
fick beviljade av kejsaren framställningar, som gällde det
allmänna. Utan att ett ögonblick vilja avskaffa riksdagen och
ersätta den med Stadion, kunde det vara lustigt att tänka på
vilken nåd man i så fall skulle ha begärt av härskaren, som,
omgiven av stränga censorer — nykterhetsfanatiska riksdagsmän —
och vestaliska jungfrur — Sofiasystrar —, beskådade spelen.
Månne rätten att, samtidigt med att offren pågå, i frid och med
tacksamhet mot gudar och överhet få förtära sitt bröd och sitt
vin på stadens taverner? När kronprinsen på invigningsdagen
med hög röst yttrade: »Den bästa skall segra», kände man att
här skulle både aristokratisk oberättigad självgodhet och
demokratisk avundsjuka mot de bättre och lyckligare få stryka på
foten för en ny, låt vara tillfällig, men i alla fall mera ideell
och human värdesättning. Det var som om alla de grinets och
gnatets bakterier, oviljan mot allt som höjer sig i ställning,
rikedom, skönhet och prakt, bakterier, som trivas så ypperligt i vår
karga jordmån, hade avlivats eller åtminstone domnat av i det
solljus och den högtidsstämning, som värmde åskådarna på
Stadion. Man tycktes till och med erfara tacksamhetskänslor
mot det älskvärda intresse, konungen och hela hans hus visat
idrotten och dess utövare, och många med mig påminde sig,
hur ofantligt ofta all denna furstliga välvilja och personliga
insats förut hälsats med ett vresigt »Tacka för det», en något för
svag form av tacksamhet. Både sådana, som av moraliska skäl,
och de mycket talrikare, som av avund och lust att häckla
ondgjort sig åt att rikssymbolen-konungen omger sig med den ståt,
som passar Sverige och honom och borde glädja förståndiga och
svensksinnade människor i alla klasser, sågo nu med nöje och
nästan med stolthet på den lysande kortegen och tänkte kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
