Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt och danskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
SVENSKT OCH DANSKT.
vär f. d. förbundsbroder hatfullt och hotfullt lagt vid våra
gränser, men den illa dolda förtjusning, varmed vär sydlige frände
hälsade unionsbrottet, förvånade dem som ej under -decennier
lagt märke till den hånfulla överlägsenhet, varmed den tidning,
som kallar sig själv Danmarks bedste Organ , behandlade oss
under många är. Andra vindar blåsa nu i Sverige. Vill man
se, hur kraftigt omslaget är, behöver man blott betrakta det
parti, som skryter med att representera den nationella
olusten, det socialistiska. Man flinar nu pä detta håll ej ens åt
Gustav II Adolfs-minnet,1 som eljest varit ett sä kärkommet
ämne för svenskt gyckel långt uppe i den s. k. borgerliga
pressen.
Vi ha stängt oss inne en stund för att tänka över våra fel
och hoppas, att våra förtjänster snart skola om icke trumpetas
ut sä dock stråla ut något mer än under den period, Gustav
Sundbärg med full rätt kallar grå.
Det gamla skrävlet, som under en längre i tiden tillbaka
liggande period fanns hos oss och som ärvts av det land, vi för
ett par år sedan kallade föregångslandet, är oss nu motbjudande.
Jag minns, hur tragikomiskt det lät, dä jag hörde den finske
politikern d:r Lille berätta, att en norrman 1905 i augusti sagt till
honom: -Ser De, Lille, vi Nordma;nd ha alltid vädret vores
Konge tro.» Norrmännen äro också de mest rojalistiska
revolutionärer som finnas.
Vi hoppas nu i Sverige att kunna gå frän ord till
handling, och den avbasning, som prof. Sundbärg ger oss, har
också den bland tusentals, ja, hundratusentals svenskar ökat vår
känsla av att vi vilja försvara vår svenskhet militäriskt,
ekonomiskt och kulturellt.
Det låter nästan pä prof. Sundbärg, som om han trodde, att
danskarna vore dåliga människor, därför att de äro så bra
affärsmän och helt naturligt ordnade det så, att vinsten blev deras
och i de flesta fall förlusten vår- De äro kloka, vi mindre kloka,
och det är rätt som Sundbärg säger, att den välordnade Carls-
1 Vilket dock icke hindrar, att sporadiska hångrin över vårt största minne
förekomma på detta håll 1914.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
