Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barbarerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARBARERNA.
195
utom de besegrade grekerna vid samma namn, ej minst
handelsstaten Kartago, ända tills den Catonska maningen »Delenda
est Carthago» blivit så grundligt åtlydd, att det rika samhället
fick blöda lika ymnigt som den heliga staden, då Godefroi de
Bouillon planterade korsfanan i Jerusalem, och lågorna slogo lika
högt mot himlen som då den franska grenen av det
internationella freds- och humanitetspartiet våren 1871 satte eld på
Paris.
Barbarer, det ordet har sedan ljudit genom tiderna. Det har
upptagits av den grekisk-romerska odlingens arvtagare,
italienare och fransmän, vilka officiellt åtminstone bruka, liksom
romarna då det gällde grekerna, undantaga varandra från det
obehagliga vedernamnet. I hela den europeiska kulturkretsen
har ordet kommit att betyda okultiverade, odisciplinerade och
oorganiserade folk.
I dessa dagar, då österrikare och tyskar å ena sidan, serber,
ryssar, fransmän, belgare, engelsmän, japaner och
montenegri-ner å andra sidan kommit i strid, hör man ordet barbarer
lidel-sefullare uttalat än vanligt. Troligen användes det även av de
serbiska tidningarna mot tyskarna. Säkert brukas det och till
övermått i den franska och engelska pressen. Det var ej många
dagar sedan den engelska finanspressens mest spridda dagliga
organ, Financial News, började en artikel mot Tyskland med
orden: »Intet medlidande» och slutade den med ett »Delenda est
Germania».
Vi svenskar, som ännu äro lyckliga nog att få stå utanför
striden, kunna blott beklaga, att stora folk: engelsmän,
fransmän, tyskar och ryssar, bärare av dyrbara och olika ideella arv,
skola haffullt söka skada varandras anseende som
kulturnationer. Kan den ovanlig-a och man kan säga alldeles oengelska
o 00
hetsigheten att kalla kejsar Wilhelm för »en krönt kanalje», som
»låter öva sina soldater i våldtäkt», bero på att kejsar Wilhelm
kränkt Belgiens neutralitet genom att fordra fritt genomtåg för
sina trupper? I Frankrike var man åtminstone icke så upprörd,
när Napoleon III ville annektera Belgien såsom icke varande någon
riktig nation? Är emellertid den engelska allmänheten så rättän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
