- Project Runeberg -  Folklynnen /
208

(1920) [MARC] Author: Carl G. Laurin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fransmans omdöme om svenskarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2o8

FCX FRANSMANS OMDÖME OM SVENSKARNA. 2o5

Men skulle ej också vi svenskar kunna fråga fransmännen
och först och främst M. Bellesort: Jämför ni Uppsalas hel- och
halvvärld med Paris’? Och är ej det erotiska intresset i
Frankrike onaturligt uppdrivet? För några år sedan frågade jag
Mae-terlinck, om man ej i Frankrike sysslade alltför mycket med
det erotiska. »Jo visst, det är ju det enda man talar om här»,
invände han skrattande. Vid en studentbankett i Paris sjöng en
av mina franska studentkamrater en mycket oanständig visa,
bland gästerna befann sig undervisningsministern Léon Bourgeois.
Den senare tackade särskilt för den »galliska» visan. »Så länge
fransk ungdom hade det ’galliska lynnet’, misströstade han ej om
fäderneslandet» etc.

Man är i Frankrike alldeles för skuggrädd för moraliserande.
Historikern Ernest Lavisse talade en gång till studenterna i
Nancy och slutade sitt anförande med de tänkvärda orden: Ne
profanez pas tamour. Tidningarna framhöllo hur djärvt det var
av den omtyckte mannen att komma med ett förtäckt angrepp
på det ungdomliga lättsinnet. Det finns många sorters kärlek.
Filemons kärlek till Bauds, varande genom hela jordelivet, är
väl den vackraste och bästa, det finnes många steg mellan
glödande lidelse och iskall otukt, men både det oinskränkta
lättsinnets och det inskränkta moraliserandets representanter och
till och med de, som befinna sig emellan, kunna ha skäl att
stanna vid de ord, som yttrades av Lavisse, målsmannen för
den finaste franska kultur: »Vanhelga icke kärleken.»

För att återgå till Bellesort, kan det ej nekas att han trots
misstag och trots en kanske väl sval sympati — men vi
»Nifel-hemmare» kunna väl ej fordra kärlek — har bra förstått flera
viktiga sidor hos svenskheten, både ’»le längtan» och mycket annat.
Hans skildring av studentsången, som han är förtjust åt, visar
att han fattat, att vi ha den stilla, allvarliga känslan för
fosterlandet, och vackert beskriver han den tacksamhet, som förbinder
häradshövdingar i Västergötland, präster i Norrland och läkare
i Värmland med Uppsala och minnena därifrån. »Jag älskar
Uppsala», säger han, »därför att det är en fläck på jorden, där männi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 10:04:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foly/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free