Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fransmans omdöme om svenskarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8 FCX FRANSMANS OMDÖME OM SVENSKARNA. 2o5
2o5
skorna ära det oegennyttiga arbetet och där politiska pratmakare
äro mindre ansedda än professorer i assyriska.»
Man förvånar sig åt att en så förståndig karl tycker att vi
äro alltför nöjda med vår läskunnighet. Väl kan man med
Filippus fråga mången svensk: »Förstår du ock vad du läs?»
och påminna sig den italienske positivspelaren, som sade att
»här i Sverige kunna alla läsa, men de begripa ingenting, i Italien
kan man inte läsa, men man begriper allt». Bellesort tyckes ej
heller förstå varför vi äro så nöjda med våra läkare: »Man dör i
Sverige som annorstädes, men man har den trösten att man
dör i armarna på de bästa läkare.» Ja, det är sant, att vi dö
här varenda en, men tack vare våra läkare ej så fort som i
Frankrike, ty vår mortalitet är lägre, och jag dör dessutom
hellre i armarna på en bra svensk läkare än vårdad av en
mindre bra fransk, som ännu fumlar med sina gammalmodiga
blodiglar.
Vår religionsfrihet är han heller icke nöjd med. Det är ej
så farligt som han tror. Våra 3 500 judar och 2 000 katoliker
äro lyckligtvis ej som han försäkrar utestängda från lärare- och
domarebefattningar, men statsråd kunna de ej bli ännu,
förmodligen därför att frågan ej praktiskt förelegat och blott ideella
rättskrav förefalla våra lagstiftare alltför poetiska.
För resten klär det oss ej alls att förneka de i religiösa
frågor fritt tänkandes lindrigast sagt alltför stora indolens, då det
gäller civilbegravning, rätt till utträde ur statskyrkan, frivillig
religionsundervisning och dylika ting, som man sannerligen ej
får begära att kyrkomötet skall driva igenom på eget initiativ.
Man får dock komma ihåg att vi leva i ett land, där en
befordringsfråga passionerar alla, en intellektuell fråga eller en ideell
rättsfråga ett par dussin individer.
Alldeles orätt däremot har vår franske granskare, då han tror
att vi svenskar lida av för mycken hjältedyrkan. Nej, det var för
länge sedan, då man i tid och otid stoltserade med Karl XII:s
stövlar. Med tre så betänkliga egenskaper som konung, segrare
och svensk står ej ens Gustav II Adolf väl till boks i de bredare
lagren av vårt folk, om också på det mest kompetenta och bil-
14—194403. Lajtrin. Folklynnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
