Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fransmans omdöme om svenskarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8
FCX FRANSMANS OMDÖME OM SVENSKARNA. 2o5
niecl pä detta område. Vi erkänna även att Danmark i mänga
avseenden är ej blott Nordens utan också Europas mest
genom-kultiverade stat. Men vi ha också gjort något även på sista
tiden.
Av våra »sovande millioner», varom också »Le docteur Klein»
talar, ha nu många dussin vaknat ej blott i Norrland utan i hela
landet. Under sista hälften av 1800-talet nyskapades den svenska
industrien, men samtidigt fördubblades den svenska åkerarealen.
Under de sista årtiondena har en mäktig rörelse trots kraftigt
motstånd nybildat den svenska hären och flottan, vilka båda
voro så gott som odugliga.
Även nationer kunna ändra sig. Vem trodde 1788, att
Frankrike under de kommande hundra åren skulle bli revolutionernas
hemland, vem trodde 1863, att Preussen åtta år därefter skulle bli
världens starkaste militärmakt? Kanske den svenska trögheten
kan övervinnas. Det ser ut så.
Att vår vetenskapliga insats relativt till vårt antal är mycket
stor kan ej ens professor Arrhenius förneka, redan hans egen
verksamhet har väl sänkt vågskålen något till vår fördel. Vi ha
den yverborna men ganska stilfulla vanan att i detta avseende
jämföra oss med de största och bästa nationerna.
När franska pojkar nyligen skrevo att »de helst i världen»
ville bli lika stora som Sven Hedin, varför skulle vi ej då känna
oss lika hedrade som han gjorde, då en perser vördnadsfullt
hälsade i honom en Karl XII:s landsman.
Viktigast för ett folk är nationell samling. — Då magneten
närmas till koppartråden, ställa sig molekylerna parallella och en
elektrisk ström, en ny kraft uppstår. Vi vänta på magneten,
men vi se under tiden på hur allt flera undantag bryta mot
den kärlekslöshet, för vilken V. von Heidenstam och M. Bellesort
anklaga oss svenskar.
Våra tröga, punschfeta officerare ha blivit spänstiga och
hängivna sitt allvarliga yrke. Artur Hazelius har älskat och arbetat
fram sitt Nordiska museum. Tusentals män och kvinnor
anstränga sig hängivet och ofta för intet med socialt arbete. En
uppoffringens och iverns anda har gripit våra lärare och kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
