Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En mondän tidningsredaktör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
EN MONDÄN TIDNINGSREDAKTÖR. 218
Meyer är ej den ende som anser att staten är i fara, 0111 ett
storkors skulle häktas, och ända är det väl lika samhällsbevarande
att kasta en general Mercier i fängelse som att låta några
demonstrerande arbetare, som slagit sönder fönsterrutor och poliser,
under en tid mista sin frihet.
Det legitimistiska Frankrike har ända sedan 1830 levat i ett
sterilt fronderande, som framkallat den naturliga effekten, att
det blivit en tvinande lem i den franska statsorganismen. Liljan
har blivit lika overklig som romantikens blå blomma. Man har
suckat, bitit ihop tänderna och stått overksam bredvid. Att franskt
statsliv därigenom gått miste om mycket av dyrbar god
tradition och nedärvd förfining och att en skadlig nationell splittring
framkallats är åtminstone åsikten hos den som skriver detta.
Denna oppositionella ställning vid sidan av ansvaret har hos
vissa franska högerorgan framkallat samma sorts blandning av
löslighet och förbening, som man finner hos socialisttidningarna.
Ä ena sidan de högerfrälsta och å den andra de vänsterfrälsta,
båda av världen och dock icke i världen, för att vända på ett
bekant bibelspråk. Den religionsfrihetsivrande socialistredaktören
anser, att det är skamligt, att presidentskan är närvarande vid sin
sons första nattvardsgång, och den katolskt konservative
redaktören förlöjligar henne för hennes alltför enkla och smaklösa
toalett vid samma tillfälle. Genomläser man Arthur Meyers bok, får
man klart för sig dels vilka allvarliga saker som röra sig i fransk
politik och hur lidelsefullt man däri deltager, dels vilket ytligt
pjoller som blandar sig in i de stora händelserna. Man har
ibland intrycket av att Meyer är någon sorts politisk Pelle Jöns
i oklanderlig redingote, välborstad cylinder och paillegula eller,
naturligtvis, om så skall vara, pärlgrå handskar.
Korrekt och småleende frambär han för Napoleon III, prins
Napoleon, Boulanger och Filip VII uttrycken av sin obrottsliga
trohet, något påminnande om de unga damer, vilka ständigt
byta om älskare, men alltid äro kärleken trogna. — Med vilken
fin religiös takt varnar ej Meyer på den stora middag, Boulanger
höll en fredag, då generalen invigde sin bostad vid Rue Dumont
d’Urville, för att bryta fastebudet och servera köttföda. För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
