Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En mondän tidningsredaktör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
EN MONDÄN TIDNINGSREDAKTÖR. 222
således ej — naturligtvis om de ekonomiska förutsättningarna
förefinnas — för det connubium, vilket eljest är den sista rätt,
patricier bruka medgiva vanbördingar. Judar intaga liksom
protestanter en stor plats ej blott i den franska bankvärlden utan
också uti ämbetsmannakretsarna. Är det ej ganska naturligt,
att skickliga och energiska personer, som ha allt att vinna av
den republikanska statsformen, hellre få platserna än de mot
republiken fientliga? Arthur Meyer ställer sig ibland litet
spörjande gentemot antisemitismen, och med full rätt gör sig
Abraham Meyers son följande fråga: »Vore det lämpligt med en
allmän plundring hos judarna? Äro vi alldeles säkra på att
dessa plundrare, uppeggade av att plundra hos judarna, skulle
stanna i sitt värv vid den gräns vi utstakat, och kunde man ej
tänka sig, att då de fått blodad tand de skulle angripa också
de stora och små katolska och protestantiska förmögenheterna?»
Arthur Meyer har fullkomligt rätt. Man skulle kanske dock
önska att varningen för plundringen fått en mera energisk form.
Nu påminner den nästan om de socialister, som taga avstånd
från sina anarkistiska vänners »expropriationer» eller mord. »Ce
que mes yeux ont vu» är emellertid en bok, som med nöje läses
av sådana som vilja friska upp sina franska minnen och av sådana
som önska veta, hur världsbilden tett sig och ter sig för dem,
som rida om rnornarna i Bois de Boulogne, fäkta mellan tre
och fyra och med Le Gaulois i fickan och modeblomman i
knapphålet tillsammans med några välmålade och välfriserade damer
mellan sex och sju åka ett par varv fram och tillbaka i Allée
des acacias för att sedan under middagen läppja på sitt kolsyrade
vatten i någon matsal med Louis XV-gobelänger, sucka över
pack-aktighetens tilltagande, citera några exempel på gammaldags
fromhet och verkligt välklädda kokotter samt avsluta dagen på
jockeyklubben med ett kortspel, som fått samma prägel av
allvar och religiös helgd som Le jeu du Roi på Versailles’
bästa tid.
Det finnes inom Frankrikes högsta kretsar både intelligens
och den ömtåligaste rättskänsla, det finnes skatter av glad energi
och offervillighet, som ej komma till sin rätt under nuvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
