Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tzu Hsi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
TZU 11 SI.
dödsfiender, de av kejsaren tillsatta tvenne regenterna, för deras
omsorg om kejsarens likkista, men samlade under tiden omkring
sig trupperna, konfiskerade regenternas väldiga skatter och lät
det femåriga kejsarbarnet, »på grund av att de begagnat sig av
vår späda ålder» och »i följd av deras outsägliga ondska», döma
dem till sönderslitande och långsamt avlivande. Hennes heliga
majestät kejsarinnan-modern lyckades dock övertala femåringen
att låta nåd gå för rätt och tillåta de två minst skyldiga att
avliva sig själva. »Den välvilliga modern», som gav kejsaren och
hans kommande regeringstid namnet Tung Chih, »förhärskande
lugn», talade i sina skrivelser något eufemistiskt om »vår starka
obenägenhet att övertaga ledningen av statsangelägenheterna»,
som hon tillsammans med den avlidne kejsarens andra hustru,
Tzu An, »moderlig och lugn», skulle sköta bakom fördragna
gardiner». Bakom dessa gula sidengardiner tittade eunuckerna
fram och meddelade med pipig röst Tzu Hsi, kejsarinnan av det
västra palatset, varje etikettförsyndelse.
En aprildag 1865 reste sig prins Kung, tronens rådgivare, från
sin knäböjande ställning mitt under audiensen. Det urgamla
bruket att blott mottaga framstupa liggande personer hade till
en del sin grund i de mordförsök, som gjorts mot monarkerna,
och Tzu Hsi, som av en beskäftig eunuck hörde om Kungs
opassande djärvhet, ropade upprörd in vakten och lät köra ut
och straffa den höge mandschuprinsen, misstänkt redan förut
genom umgänge med kineser och barbarer. Censorerna, de
ämbetsmän, som ha laglig befogenhet att inkomma med klander
till och med mot den allerhögsta personen, anhöllo att mildhet
måtte visas, och kejsarinnan avlät ett nådedekret angående Kung,
meddelande att »han grät bittert som bevis pä sin gränslösa
för-krosselse, men», tillade hon, »prins Kung, se till, att du icke
glömmer din blygsel och ånger .
Vad knäböjande inför tronen beträffar, avskaffades det för
barbariska sändebud 1873. Censorn Wu inkom då med en
skrivelse till tronen, däri han säger, att sändebuden från de folk,
som ha fräckheten att kalla de »bondtölpar» som regera dem för
kejsare, borde frivilligt befrias från knäfall, ty eljest kunde främ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
