Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världens barnkammare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
världens barnkammare.
som från Sverige till Afrika, för att nå fram till ångbåten på
Vita Nilen. Att det ej skulle bli vad man kallar en promenad,
märktes redan första dagen. »Vi måste», hette det, »färdas över
en gräsbevuxen sumpmark, där vi plumsade till höfterna i gyttjan,
medan det knivskarpa gräset skar sönder armar och händer.»
Att säga hur det »ser ut» i Afrika är litet vanskligt. Hur ser
det ut t. ex. i Europa? Men att det ej bara är Sahara som är
torrbränt, måtte vara ett faktum. Frukterna lära också, efter
vad greve Rosen påstår, i allmänhet vara dåliga och sura,
gräsmattor att rulla sig på äro ytterst sällsynta, och ett uppfriskande
bad i värmen är förenat med så stora faror, alldeles frånsett de
ymnigt förekommande krokodilerna, att man helst låter bli. Bland
annat otyg har man att befara ett bett av tse-tse-flugan, som
överför den dödande sömnsjukan.
Det är verkligen svårt att förstå huru infödingarna kunna
hålla humöret uppe, men det tyckes blott vara i Centralafrika
som visdomsordet »Mensc-h, ärgre dich nichP är obehövligt.
Rosen berättar huru de unga baushiflickorna med gälla
gnägg-ningar, en älskvärd hälsning, som väl närmast motsvarar den i
Sverige så sällsynta »vänliga nicken», närmade sig karavanen och
följde den, dansande one-step och andra, som författaren mycket
riktigt påpekar, om parningslekarna minnande dansarter.
Man torde ej säga för mycket, om man påstår, att negrerna
gärna äta kött. Den som läst Dudley Kidds roliga och
upplysande bok »The Bull of the Craal», översatt på svenska under
titeln Kraalens tjur, får en känsla av att negrerna i Sydafrika
tala om djurkött lika mycket som enligt Lumholtz
australneg-rerna tala om människokött och operaartisterna om sina
kapellmästare och regissörer, om också icke med samma belåtenhet.
»Tala negrerna bara om kött?» frågade jag en gång en
person, som för gradmätning levat några år i Centralafrika. »Nej,
de språka också litet om sina fruntimmer», sade den svenske
vetenskapsmannen. Det är precis som hos oss, då efter en supé
med dans de äldre och yngre herrarna mer eller mindre
svärmiskt behandla hummerrisollernas och damernas företräden. Samma
person berättade för mig, att hans engelska kamrater hade tagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
