Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Christophe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30o
JEAN-CHRISTOPHE.
Rolland ser på mänskligheten ur någon sorts Gud
faderssynpunkt. Han förvånar sig ej över att loppor och tigrar bitas
och »haver intet anseende till personen». Det påstås att en
gammal fransk grevinna under Tanden régime på sin dödsbädd
yttrade: »Jag är inte rädd för Gud, han kan ej vara sträng mot
une dame de qualité.» Jag inbillar mig, att hon fick tillfälle
att sedermera undra över de originella synpunkter, som däruppe’
lades på hennes handlingssätt. Rolland blir varken imponerad
eller ilsken över ett von, ej orättvis till förmån för små söta
rika eller ens fattiga barn. Han genomskådar, och det utan att
bli viktig, hjärtan och njurar. Till och med hos det lilla tyska
stoftgrandet Minna von Kerich, den lille Jean-Christophes första
gossförälskelse, upptäcker han det mänskliga, och den blott antydda
Frau von Kerich, Minnas moder, har han skildrat så att man
häpnar över den galliska, nästan otroliga säkerheten att förstå
och särskilja även den allra banalaste kvinnas och
societets-dams intimaste själsmekanism.
Lidelsefullt sanningskär som så många av de stora
fransmännen, avskyr Rolland den lögnkult, som är en fransk nationalsynd,
liksom fariseismen med många och betydelsefulla undantag var
det hos judarna, och tidshjältarna »Cyrano, pratmakaren, och det
skrävlande hönset Chantecler, hjältarna som ljuga!» som Rolland
uttrycker sig, överlämnar han åt majoriteten i sitt land att
beundra. I sitt ideal Jean-Christophe med det betecknande
tillnamnet Krafft skildrar Rolland den starke, ur vilken mod och
sanning stråla, och han har så långt ifrån någon antipati mot det
tyska väsendet, att han påstår, att »en hederlig tysk diskuterar
med en redbarhet, som ej alltid finnes hos en latinares
lidelsefulla egenkärlek, hur uppriktig denna än må vara». Detta gör
också, att man lyssnar ej bara med spänd uppmärksamhet utan
också med fullt förtroende på hans kritik av tyska typer. Jag
tror, att något av det mest upplysande svar på, varför tyskarna
äro så motbjudande för många, trots de goda och stora
egenskaperna, har han lämnat på den sida, där Jean-Christophe
presenteras för lilla Minna von Kerichs man och där denne,
uppfylld av närgången och taktlös viktighet, och hela äkta paret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
