Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Christophe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEAN-CHRISTOPHE.
311
och uppoffring under sekler funnits i Frankrike och finnes där
ännu i alla klasser, från och med bönderna — konstnären
Mil-lets barndomsmiljö är ett gott prov på denna sinnesart — ända
upp till den högsta uradeln. I en levande och enkel fromhet,
bärande frukt i en sällsynt lycklig kärleksverksamhet, arbetar,
framhåller bland andra engelsmannen Bodley, det lägre franska
prästerskapet, och ej minst bland de icke-kristna av den
intellektuella ungdomen finns det en iver att sätta in sin kraft på
rent ideella och sociala mål, som påminner om den äkta
franska typ, som Rolland skildrar i Olivier Jeannin, ehuru ej utan
en viss skepsis och en sorts nationell pessimism, icke
alldeles oförklarlig, sedan man sett på befolkningssiffrorna1 och
upplevat La foire sur la place och Dans la maison. Det kan
ej nekas, att den franska på en gång intellektuella och etiska
elitens ängslan för att titta utanför dörren och blanda sig med
varandra och med folket på marknadstorget gör Frankrikes vänner
litet oroliga. Det är illa nog, om personer, rädda att andligen
smutsa ner sig, i Frankrike liksom i U. S. A. hålla sig ifrån allt
politiskt. I U. S. A. ingripa de i alla fall kraftigt i det
dagliga livet utåt och nöja sig ej, som så många i Frankrike, med
att endast i sitt arbetsrum sträva för sitt land. Frankrike är
eljest sen gammalt det glada modets land, och det friska humör
och den spänstighet, andlig och lekamlig, som det franska
folket i alla lager visat vid försvaret av sitt land under det så
tålamodsprövande skyttegravskriget, vittnar om att man ej med
fog kan tala om någon degeneration.
Jag skulle också tro, att det arbetande Frankrike, särskilt i
överklassen, är mera avskilt från de blott för sina nöjen levande
än fallet är i andra länder, med andra ord, att flertalet andligt
arbetande fransmän roar sig mindre till och med i Paris än
motsvarande grupper i Stockholm, Berlin eller London.
Någon symbol för Frankrike kan man väl knappast kalla
den klara, flitiga och tappra Antoinette, ehuru man förstår en
viktig, för utlandet oftast okänd sida av fransk kvinnlighet, om
1 Sveriges äro också ej vidare glädjande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
