Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnolynnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
kvinnolynnen.
sig. Man får hoppas, att hon är älskvärd nog att taga hans
oresonlighet såsom den för konstnärer och skalder karakteristiska,
ty han diktar oförtrutet om kvinnan, och från Salomo till
Strindberg har mannen välsignat och förbannat henne med en
sådan kraft, att hon åtminstone kan säga sig, att hon ej varit
honom likgiltig.
Människans innersta väsen är inkonsekvens, och demoniskt
lockar, som Kierkegaard påvisar, ens motsats.
Och, korsets barn, vars dag av bön var full,
de rosor drömmer om, som det försmådde,
och syndens son beprisar ångestfull
all den försakelse han ej förmådde.
(Levertin.)
Renan säger själv, att han önskade vara dragonofficer, och
jag förmodar icke enbart av militära skäl.
Om vi dödliga i djupaste allvar skulle fråga oss, vad vi allra
innerst högst önskade, skulle vissa svara: lycka i evigheters
evighet, men lika många och lika uppriktigt: fullkomlig
förintelse. I grunden längta vi efter bäggedera nästan lika mycket.
I den europeisk-amerikanska kulturkretsen önskar man
rastlöst utåtvänd verksamhet i arbete, omväxling och ständiga nöjen,
allt i snabb takt. Våra antipoder däremot vilja ha stilla, inåtvänt
grubbel och försänka sig i de eviga, orubbliga sanningarna,
vändande sig ifrån ävlans och smärtans värld, från vilken de så
småningom efter många reinkarnationer hoppas på evig förlossning
genom förintelse.
Genom kvinnan kom synden i världen, lär Genesis. Genom
kvinnan, »livets brunn», fortsättes den medvetna tillvarons elände,
och som den fromme hinduen sade: »Min son, kvinnorna äro
lika sköna som blommor, men de draga det högsta fördärv över
dem, som komma i deras våld», och i Predikaren ropar den vise
juden ett mångfaldigt ve över kvinnan i kap. 7 v. 26: »När
jag-vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda och
till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till
att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i
dess oförnuft, då fann jag något som var bittrare än döden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
