Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnolynnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
kvinnolynnen.
höver många kvinnor, är intet rättvisare än att det får stå honom
fritt, ja, att han vare skyldig att sörja för många kvinnor.
Därigenom kommer kvinnan tillbaka på sin rätta och naturliga
ståndpunkt som subordinerat väsen, och damen, detta monstrum av
europeisk civilisation och kristlig-germansk dumhet, med sina
löjliga anspråk på respekt och ärebetygelser, komme ur världen.»
Men sedan den stund, då Luther erfor så mycken oro och vånda
över att en gång ha beskyddat månggiftet, när lantgreven av
Hessen vigdes med en ny hustru utan att han var skild från
sin ännu levande, torde allt tal om månggifte i den kristna
världen höra till utopierna. Och det förefaller en, som vill försöka
att vara opartisk, att skadan och obehaget för både män och
kvinnor skulle vara större med polygamien, ej minst då denna
ärevördiga gamla äktenskapsform förutsätter kvinnans
instängande i hemmet.
»Den kvinnliga karaktärens grundfel är orättvisa», säger
ävenledes Schopenhauer, och för att ej göra sig skyldig till detta,
det allra värsta av alla fel måste männen erkänna, att de bra
orättvist tillvita kvinnorna sina egna svagheter. Må vara att kvinnan
i hemmet ofta får sista ordet, i det offentliga är det ännu sörjt för
att mannen skall ha det. Blir det ej litet kostligt, när
Moham-med, Boccaccio, Frans I eller Tegnér säga: »Vällukter och
kvinnor äro flyktiga, därför måste man stänga in dem», Ha donna
é mobile», »souvent femme varie’» och »vankelmod bor under de
liljekullars
Harem hör till de ord, över vilka det ligger en viss glans.
I verkligheten påminner harem nog mindre om den idealiserade
bilden ur baletten Scheherazade än om en överfylld damsalong
med plyschkuddar, med tanter och svärmödrar samt skrikebarn
och en hel del tisslande och tasslande, fyllt av tobakslukt som
en röksalong, och där det visserligen ofta i Konstantinopel,
Kairo och Marocko talas om kvinnornas lyckliga frihet i Europa
men också i ännu flera om hur olyckliga och oskyddade kvinnorna
äro hos de otrogna och hur bra man har det bakom gallret, då
barnen äro snälla och maken beställt nya toaletter. Harem är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
