Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnolynnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
KVINNOLYNNEN.
Det finnes intet land, om den av norrmän koloniserade ön
Island undantages, där bondkulturen nått en sådan höjd, fått en
så allt överskuggande ställning som i Norge. Landet saknar,
med undantag av ett fåtal mycket kultiverade, förnäma och rika
släkter, nästan alldeles aristokrati. Och endast här och var på det
väldiga området är en fåtalig borgarklass sparsamt representerad
av en präst-, sorenskriver- eller jägmästarfamilj. Med undantag av
Kristiania och Bergen, med deras förmögna fabriks- och
redar-släkter, är också kapitalistklassen ej vidare talrikt företrädd. Så
mycket mera beundransvärd är den ej bara proportionellt räknat
enorma kulturinsats Norge gjort under den tid det existerat som
självständigt rike, d. v. s. 102 år, då det gäller konst, vetenskap
och litteratur.
Tack vare Ibsen, Björnson, Garborg och Lie, för att endast
nämna de främsta, känner åtminstone det övriga Skandinavien,
men man kan nästan säga hela den bildade världen, till den
norska kvinnan. Det är mera än suggestion från Ibsen och
Björnson, med deras av de isländska och fornnordiska sagorna närda
fantasi, att norskan mer än något annat folks kvinnor har kvar
något friskt, frimodigt och djärvt, en självständighetskänsla, som
i lyckliga äktenskap, där maken är en riktig man, som både
vill och kan vara den slutgiltigt bestämmande — ty eljest går
unionen sönder — kan skapa ett samliv mellan man och kvinna,
som för oss skandinaver förefaller vara det lyckligaste både för
individ och samhälle. Det finnes naturligtvis i Norge blyga,
skygga och bleka kvinnor, men ett ovanligt stort antal norskor
äro käcka och »frejdige*. Ibland då en svensk talar med en
norska och inleder sin sanatoriums- eller salongsflorettfäktning
med några komplimenterande parader, som det brukas på andra
ställen, blir han alldeles häpen, när hans interlokutris, innan han
hunnit blinka, besvarar hans inledande artigheter med ett »De er
vcemmelig, daMen sedan han väl hämtat sig, blir
pratfäktningen roligare och mera uppfriskande än som eljest brukas.
Norge frambringar utom klippfisk också backfisch av utsökt
kvalitet. Men då man hör dessas sätt att behandla professorer
och höjesteretsassessorer, beror det uteslutande på den unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
