Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnolynnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNOLYNNEN.
363
Här skulle man således ha nått man får väl säga närmast
fullkomligheten.
Det skulle varit mycket symmetriskt och glädjande för den,
som har sin lust i klara indelningar, om man hade kunnat säga:
bondekulturen har gett färg åt norskan, borgerligheten åt danskan
och adelskulturen åt svenskan. Men det senare är nog blott till
en del sant och såtillvida som svenskan, plus den vanliga
kvinnliga lättheten att inrikta sig smidigt och taktfullt uppåt, har
ytterligare det svenska lynnesdraget att vilja ha det lika bra, vara
lika elegant som den eller den — exemplen tagas alltid ett eller
ett par trappsteg över hennes normala livsform.
Sverige är ett bondland, som nu till stor del håller på att
förändra sig till industristat, och för närvarande befinner sig en
avsevärd del av befolkningen på den både etiskt och estetiskt
sä prövande och obehagliga flyttningen. l’å sådana ställen, där
gamla former varit särskilt fasta och där det funnits en folklig
kultur av mera avgränsad sort, som i Dalarne och Skåne, har
svenskan icke i samma grad blivit proletärkvinnan, d. v. s. hon
kan nog ha en sådans åsikter, men tack vare traditionen verkar
hon ännu vederhäftig och värdefull. Så småningom kommer
väl en förändring och förädling genom fastare traditionella
former att göra den socialistiska svenska fabriksarbeterskan till en
ny kulturtyp. Men ännu så länge har kvinnan av folket, ehuru
aktningsbjudande i sin strävan och sitt hårda arbete, ett
vacklande mellan gnäll och sturskhet, som man både hoppas och
tror skall ersättas av germansk värdighet och självaktning.
Betydligt talrikare än i Norge, ehuru ej så dominerande och
stilbestämmande som i Danmark, är i Sverige det borgerliga
elementet. Redan det att de klassmedvetna arbetarna endast
helt platoniskt dundra mot »di borgerliga» och efter råd
och lägenhet, eller rättare över råd och lägenhet, söka
härma dem på allt sätt, har sin betydelse. Adeln finnes
knappast som särskilt stånd, men de starka intrycken från den
franska 1700-talskulturen sitta nog i mera i Sverige än i
Danmark och ge en relativt sirligare ton åt det högre
sällskapslivet. Kanske finns det också kvar från vår stormaktstid en sorts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
