Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnolynnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
KVINNOLYNNEN.
där. »De se på varandra som guelfer och ghibelliner», säger
Schopenhauer om kvinnorna, men detta gäller ej svenskorna.
En orolig blick i spegeln: »Hatten måtte väl ej sitta på sned!»
En stilla ängslan: »Måtte jag ej se för enkel, resp. extravagant
ut», och därpå varken kliva de,_ trippa eller segla utan traska
beskedligt in i salen, tacksamma om fadern, brodern eller maken
går förut.
En sak, som jag alltid förbinder med ordet Sverige, är frisk
luft. Själva den geologiska granitgrunden, barrskogarna och
hagarna, det myckna salta och söta vattnet, saknaden av
storstäder och den betydande del av befolkningen, som bor på
landet, allt detta gör, att svenskan i allmänhet ej är en
drivhusplanta utan själv får något av härdighet och friskhet. I motsats
till de flesta länders överklasskvinnor är hon icke bortskämd —
underklasskvinnorna torde ej ens i U. S. A. kunna sägas vara
det, mycket mindre på andra ställen. Svenska herrar äro, då de
icke äro förälskade — och lektiden är mycket kort i Sverige —
ganska belåtna med att få vara i fred. Det franska
herrklagomålet: »fYz manque de femmes», är om ej oöversättligt så nästan
obegripligt för svenskar. Då den svenske baronen i Esmanns
»Den kcere Familie’» tillfrågas, vad man skall göra på kvällen,
säger han: »Nej, för fan, inte fruntimmer! Vi skall ha något att
dricka.» Ett äktsvenskt ert du cceur! Erotisk svensk litteratur
saknas relativt taget både i äldre och nyare tider.
Svenskan är sansad, nästan rättvis, icke pryd och ganska
obenägen för juveler. Det är icke på Kleopatra man kommer
att tänka, då man hör dessa förtjänster. Den svenska historien
till vänster är den magraste i hela Europa, Asien och Afrika.
* *
Liksom små skolgossar ibland äro generade över att i sina
kamraters sällskap möta sin mamma, vilken de så väl behöva och så
ivrigt längta efter, då de äro hemma, så blygas många orientaliska
folk över att i främmandes närvaro tala eller höra talas om sina
kvinnor. Ingenstädes gäller detta så litet som i Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
