- Project Runeberg -  Folklynnen /
392

(1920) [MARC] Author: Carl G. Laurin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnolynnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

392

KVINNOLYNNEN.

Med andra ord, hos kvinnan får mannen eller rättare kan han
få just det, som för honom är det allra dyrbaraste, och han får
det under alla åldrar.

Den lägst stående neger och den mest högbildade europé
glädjas i sina hjärtan, då de se sina barns moder småle åt den
lille, och den sista tjänsten, den sista drycken vatten och
hoptryckandet av ögonen får man väl oftast utav en kvinna.

Gräl låter i allmänhet ej vidare melodiskt, men den rysliga
ka-kofoni, som upostår av könsgrälet, har något särskilt skärande och
ohyggligt. Det ordet Fröding låter mannen säga till kvinnan:
»Vi måste förlåta varandra», blir den djupaste lösningen. Kan man
ej gå ännu längre och säga: »Det är männens fel, om kvinnan
ibland är litet konstig», ty kvinnan blir, hette det i början och
det tror jag fortfarande är riktigt, som mannen vill ha henne.

Han vill, att hon skall vara jungfrulig och lidelsefull, sparsam
och elegant, trogen mot honom själv och otrogen mot andra men
hon bör också vara logisk eller åtminstone anse att han är det.

Utvecklingen förändrar — så småningom. De
paradisfågelstjärtfjädrar, som rycktes ur de stoltserande hanarna och med
vilka dessa gjort sig till för honorna, sattes sedan i huvudet på
människohanar, vilka därigenom imponerade och tjusade sina
kvinnor. Det aktersta på hanfageln vajar nu i den eleganta
damens huvudbonad, och ofta är bärarinnan lika oskyldigt
omedveten om fjädrarnas sexuella betydelse som salig paradisfågeln.
Frånsett de invändningar, som i djurskyddsvänligt syfte göras,
är det hela dock en ganska lämplig förflyttning.

Naturen älskar att ombilda en sorts överskott av kraft och
drift till praktfulla färger och fjädrar. Kulturen, även vår
nuvarande, med sitt svarta myrmyller, vill förfriska sig i tanken
på att ett visst antal varelser skola lysa upp den grå livsbilden
med skönhet och färg, och danserskan i Tokio såväl som
millionärskan i Chicago ge båda åt den, som har ögon att se med,
en tillfredsställelse genom att vara symbolen för ett överskott.

En sida av kvinnofrågan är hoppet om att någotlitet av detta
överskott och denna skönhet måtte komma på varje kvinnas lott, någon
liten fjäder för att därmed glädja hennes eget och mannens hjärta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 10:04:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foly/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free