Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andre diktare — och främst nutidens fransmän,
öfver-träffade blott af en enda nu lefvande, engelsmannen
Swinburne, som skrifvit, utom några andra mästerverk, en trilogi,
der hufvudpersonen är Maria Stuart — må i de starkaste
ordalag bekänna sig till samma uppfattning, eller åtminstone
i sina skådespel ocb berättelser visa, genom utgången, huru
hvarje dylik qvinna är blott till skada, är som ett slags
kallbrand i mensklighetens lefvande organism. All deras
vältalighet kommer endast att öka hennes magt. Och det vet bon
blott allt för väl. Tystnaden är det enda, under våra nuvarande
samfundsförhållanden, som möjligen kan något minska denna
dödsbringande magt: att t. ex. man bos en verldsberyktad skald
och som förstår att röra alla idealitetens strängar, på samma
gång som han är skarpsynt och vaken äfven för den yttre
verlden, finner henne helt enkelt åsidosatt, antingen alldeles
glömd eller ock uppförd på de lyttas lista, stäld utom den
egentliga poesin i handlingen och i samma belägenhet, som
en trögtänkt och okunnig menniska är vid ett blixtrande
samtal mellan intelligent folk — så att läsaren eller åskådaren
nödgas fråga sig, huru en i andligt hänseende så slö varelse
någonsin har kunnat få en plats här, midt inne i uppträden
af vaket menskligt lifsarbete och viljelif.
Heleua t. ex. nämnes icke, visar sig icke, utan att — så
att säga — en djurisk, qväljande luft tyckes vilja fylla hela
scenen, alldeles samma slags luft som bådar inglidandet af de
»tre säterjäntorna» och af bergtrollets dotter, »den
grönklädda», i Peer Gynts feberdrömmar, när han som yngling
ligger sjuk uppe i fjellet efter bränvinsruset och brudrofvet,
eller som hvilar öfver hans umgänge såsom medelålders man
med Anitra, Islams renläriga dotter, hvilken »icke har någon
själ». Det är i sjelfva verket såsom att icke hafva någon
själ, att ej se annat, än sig sjelf. Den sjuuknas älskare,
Cesar Julianus, ifraren, stormaren, idealisten, hvilken i Helena
med hennes sinliga skymningsandakt hoppas hafva vunnit »den
rene Qvinde», som skall återföda menskligheten, förbrytaren,
grubblaren Julianus, förefaller — trots sina hjerteupprörande
missgrepp och Darraktigheter — aldrig så hög, som just
bredvid denna hans qvalmingifvande, sjelf begränsade afgud. Ty det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
