Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det behöfver ej tilläggas, att det svårligen kan vara blott
af lust för att söka gräl, som Ibsen åtager sig en sådan
försakelse.
Den klass af dramatiska företeelser, som han beröfvar sin
dikt, är hela den mångskiftande flock qvinnor, af hvilka
allmogen i hans hemland lånat egenskaperna för
sammandik-tandet af Huldran, gamla tiders folkfantasi för
sammandik-tandet af Sirenen (hälften fisk och hälften qvinna) m. m. s.,
och som väl mannen pröfvats af i alla länder och alla tider,
men som den tänkande fransmannen tyckes vilja behandla i
sina diktade personer, icke såsom undantag från qviniigheten,
nej, såsom det just företrädesvis kännetecknande för
qviniigheten. Denna klass är ej — i mera inskränkt mening —
Helenatypen, den sjunkna qvinnan, ehuru just hon i
Frankrike för ögonblicket beherskar tiljorna. Det är öfver kufvud:
den för verklig kärlek icke vakna qvinnan. Det är den genom
ett slags opersonlighet, genom sin blotta motsats till mannen,
på en gång alltid afvisande och alltid lockande. Antingen
är det den qvinna, som, genom att medvetet vårda hos sig
behagsjukan i dess allmänhet — och vårda ingenting annat —,
håller t. ex. fången en man endast medelst hans känsla af
att hon i grunden står lika nära och lika fjerran alle män.
Med en eller flera sådana varelser är det, i regeln, som det
franska borgerliga dramat eller den af svartsjuka splittrade
och af svartsjuka åter sammanfogade handlingens gång i det
franska skåde- och lustspelet åvägabringas.
Eller ock är medelpunkten för handlingen en sådan qvinna,
för hvilken ålder och lefnadsomständigheter tillsammans, eller
hvar för sig omöjliggjort, att lion ännu skulle vara annat
än ett barn. Med ett i yttre måtto fullväxt men till det
inre ej utbildadt, lefnadslystet men tillsvidare oerfaret barn,
kunna ju en mängd intagande och roande upptåg tillställas;
och der har franska scenen sin andra typ, »1’ingénue», egnad
att framlocka mera godmodiga löjen och tårar. Denna
menlöshetens qvinnobild är i allmänhet mindre realistiskt hållen,
än de ofvan nämnda, medvetna tjuserskorna, dem diktaren
låter bråka kring »1’ingénue» för att få henne in i en eller
annan äfventyrlig ställning, der hon — oförderfvad som hon
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
