Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ock ingenting vidare att tillägga. Hennes lilla utbrott är
snart förbi, som ett stjernfall, och raketerna m. m. taga på
nytt uppmärksamheten i anspråk.
Nu några rader om äfventyraren Peer Gynt med sitt
valspråk:
»Djaevlen staa i alt, som minder!
Djaevlen staa i alle Kvinder––
Uden en! —»
Här hafva vi den skuggrädde, den sig sjelf flyende. Peer
Gynt är alltid innerst fullt medveten om, att all verklig kraft
for honom skulle stå att vinna genom Solvejg, om han blott
läte henne gå med för att hemta det der »tunga», som han,
när han ensam skall taga i tu dermed, alltid smyger sig ifrån:
allvaret, kontinuiteten, troheten mot lifvet. Dock öfverröstar
han från morgon till qväll denna sitt eget inres uppfordran
till enhet, förstör i mångförslagenhet dag efter dag af sitt
lif, år efter år, ungdom och medelålder, förgäfves sökande
tröst i känslan af ett slags ensidig karlaktighet, och i det
bifall, som denna ju i allmänhet skördar vid en blott ytlig och
tillfällig beröring med andra. Ingen annan beröring vill han
heller någonsin veta af — denne gamle turistsjäl.
Der är den allmänliga uppränningen till hans själshistoria,
som för tillfället må vara nog. Vi återkomma längre fram
på allvar till honom. *
Jag vill dock redan här påminna om en rätt egen bit i
det skådespel, som bär hans namn. Han får med egna öron
höra sin motsats skildrad i begrafningstalet öfver den
mannen, som, för att rädda sin trolofyade och sitt barn från nöd,
stympat sig oduglig till krigstjenst (men ej till »Bondens lille
Krig», såsom presten säger), nödgats bära främmandes och
grannars missaktning hela lifvet igenom, men trälat,
anspråkslös, tyst, trogen, outtröttlig, för de sinas hergning och
uppfostran, intill sista lefnadsdagen; varit — för verlden intet —
för »de närmaste» allt.
Peer Gynt hör på, mycket uppmärksamt, hvarefter han
säger för sig sjelf något, erinrande om den döfves svar i
sagan: »Guds fred. — Yxeskaft».
Enligt ordningen skulle nu bekräftelser här lemuas äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
