Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hon är i sanning fasans värd, sådan hon visar sig i
skådespelet! Denna af naturen storslaget qvinliga varelse,
för hvilken äktenskapet, icke ensidiga sträfvanden, utan det
gemensamma arbetet af man och qvinna skulle kunnat så
starkt utvecklas, hon — den forna Inger Ottisdatter Römer,
till hvilken jemnåriga sett upp såsom till en ny uppgången
löftets stjerna öfver Norges förmörkade och förtryckta land —
har, i förtid åldrad, inbunden, bakslug vorden, lockats steg
för steg till ett mer än slipprigt politiskt spel med sjelfve
förtryckarne. Först i detta tillstånd visar oss skalden henne.
Hon har, sedan hon i sitt lif gått miste om ett naturligt
utvecklande förhållande till mannen, enär hennes gifta stånd
hade varit motsatsen till ett äktenskap, förslöat, om icke rent
af slitit ut och gjort till intet sin qvinliga instinkt. Hon
blyges ej ens att under sitt eget tak qvarbjuda samtidens mest
vanfräjdade man, de danskes Don Juan, den oemotståndligt
vältalande Herr Nils Lykke; fastän redan en af hennes
döttrar tillsatt heder och lif för denne usling. Hon vedervågar
sin enda återstående dotter, sin ståtligaste och ljufvaste
dotter, Eline, för att med heune såsom lockbete söka öfverlista
denne kjöbenhavnshofvets kunskapare, den fine, politiske
ränk-smidaren — och: äfven Eline går under.
Don Juan-episoden i detta skådespel, Nils Lykkes
smutsiga dåd, är något nästan outhärdligt att bevittna och borde
väl kunnat få stanna mer i bakgrunden. Dermed ej sagdt,
att den kunnat undvaras. Dels var här uppgiften att visa,
huru fullständigt lifvets »hoveriarbejde» — liksom vid
verkningarna efter ett ensidigt nervslag — förslöat den qvinliga
sidan i Fru Ingers förnimmelseförmåga. Och ingenting kunde
till åskådliggörande deraf vara mera egnadt än hennes
einot-tagande af riksrådet Lykke i sitt hus. Hon hatar icke Eline.
Hon öfverser blott alldeles hennes personlighet. Dels faller
ifrågavarande sägen väl samman med tiden, i hvilken stycket
spelar. Den bidrager sålunda till dess realistiska fullständighet.
Tiden är slägtfördomarnes, tvångsgiftermålens, den stängda
jungfruburens och den af ledsnaden qvafva frustugans tid:
den naturliga blomstringstiden för Don Juansagan.
Detta ena af dikten bevarade vittnesbörd om qvinnoför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
