Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos österländska folk af hög odlingsgrad, eller hos europeer
under t. ex. riddartiden: ingen bland dessa voré for oss
numera annat än förnedrande, huru god hon än må vg,ra eller
hafva varit för andra.
Det är följaktligen icke underligt alls, att en vår tids
skald är fiende till hennes uppträdande än i dag, när
nemli-gen detta uppträdande är anspråksfullt. Det är mycket
underligare, att han kan hafva medbröder i tiden, som ännu
krusa for henne och slösa på henne sina fagra ord. Det
är nu en gång den menskliga odlingens lag, att det brutala
i vårt slägte småningom får läras maka åt sig: icke blott det
hårda, utan äfven det veka slaget af djuriskhet. Vi borde
ju med hvarje mansålder varda i någon mån förnuftigare.
Och ett uttryck, det högsta eller åtminstone fattligaste
uttrycket for, att allas väg är denna, skulle väl vara, att äfven
skalderna började tala så. Något annat är det heller icke,
som Ibsen gjort. Det »revolutionära» hos honom är, i sjelfva
verket, »evolutionärt».
Men, säges det, han visar allt detta blott negativt.
Jag vågar bestrida det. Här skulle — af dem, nemligen,
hvilka noga känna så väl dikternas hela innehåll som de olika
samfundsfrågors, hvilka der möjligtvis kunde få sin belysning —
skulle, säger jag, kunna uppvisas äfven positivt uttryckt
sanning, om både religion, politik och annat. Detta lemnas
emellertid som en öppen fråga åt andre granskare. Det hör
ej hit. I mitt eget foresatta ämne åter — med afseende
hvarå jag nödgats se nogare efter och eger någon
förkunskap — anser jag granskningen lemna följande behållning
rörande negativt och positivt.
Mannen (lagstiftaren) behandlas af Ibsen med förkärlek
negativt, qvinnan med förkärlek positivt.
Ibsen blottar ömt och varsamt qvinnornas förmåga af hel
hängifvenhet, följaktligen stora anlag till utveckling, och rör
helst ej vid någon i det hänseendet fiendtligt sinnads, någon
oqvinnas lifsåskådning, utan går (dels ordkarg, dels alldeles
sluten) förbi hennes och hela tvetydighetens qvarter.
Ibsen blottar oömt männens halfhet i utveckling och
visar dermed medelbart, sällan annorlunda, den helhet, de kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
