- Project Runeberg -  Ibsen och äktenskapsfrågan /
44

(1882) [MARC] Author: Urban von Feilitzen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett liknande öde synes må hända för mången Solvejgs
i Peer Gynt. Noggrannare undersökningar visa dock
skil-naden vara afgörande.

Ur Peer Gynts föregående lif har i sjelfva verket Solvejg
aldrig varit borta. Tvärt om. Hennes bild har, i hvarje
timme och stund allt ifrån deras första möte, för lionom varit
en ledsagare, från hvilken han förgäfves sökt smyga och ljuga
sig undan, medan deremot, hvad skalden vetat betona såsom
det allra djupast vemodiga i Juliani lefnadsöde, är bristen på
all qvinlig lijelp. Det är det nya i uppfattningen af
ifrågavarande gamla historiska gåta, är å naturens vägnar en
förklaring öfver, att denne rike ande går under i abstraktioner.
Juliani olycka är, jemförd med Peer Gynts,
undantagsmenni-skans, den ensam ståendes, det svårfattliga snillets, när detta
af en omätlig framtidstanke kastats, så att säga, utom siu
egen möjlighets gränser.

Peer Gynts olycka är den vanlige mannens: ett ämne,
hvars framställning i dikten kan föras till afgörande slut.

När denne en gång kan ångra, så är han räddad. Han
vet, hvad han har att ångra. Peer Gynt vet} hvar han har
»sig selv».

Utom på många andra ställen, finner man detta af
följande stycke, när efter mångåriga irrfärder denne den
norska poesins Odyssevs ändtligen åter har nått sin hembygd:

»SOLVEJG (synger i Stuen).

Nu er her stellet till Pintsekveld,
kjaere Gutten min. langt borte, —
kommer du vel?

Har du tungt at hente,
saa und dig Frist; —
jeg skal nok vente;
jeg lovte saa sidst.

PEER GYNT (rejser sig stille og dödbleg).

En, som har husket, — og en, som har glemt.

En, som har mistet, — og en, som har gjemt. —

O, Alvor! Og aldrig kan det leges om!

O, Angst! — Her var mit Kejserdom!

(löber ind over Skogss(ien).J)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foouibsen/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free