- Project Runeberg -  Ibsen och äktenskapsfrågan /
88

(1882) [MARC] Author: Urban von Feilitzen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Et Dukkehjem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Man behöfver icke se sig mycket kring i lifvet för att
flnna, att ifrågavarande behandling kan — på sätt och vis —
lyckas. Hur det kan gå med hundvalparne, bryr oss mindre.
Hur det kan lyckas oss att hindra unga rika ämnen till
qvin-nor från att någonsin utvecklas till sanna qvinnor, rör oss
der emot mycket nära. Det är väl otvifvelaktigt af alla
långsamma sociala mord det, hvars följder äro de mest ingripande
i hela mensklighetens öde. Ty det gör, att hemmen kunna
få, hvad man kallar »älskvärda värdinnor», utan att männen
fa älskvärda hustrur, barnen älskvärda mödrar.

Skall nu detta — i kraft af de bedöfningsmedel
sällskaps-lifvet förfogar öfver — lyckas med Nora? Man har sagt
henne vara en docka. Det har hon i sjelfva verket aldrig
varit. Men skall hon möjligen med tiden kunna göras till
en sådan, kanske till en mönsterdocka, ett rigtigt vackert
exemplar af sjelfförnöjdt outvecklad mensklighet, en sådan
der skenets herskarinna, om hvilken — äfven i fall man tror
eller vet, att hon i all tysthet gör sin närmaste omgifning
olycklig — det dock beundrande måste erkännas: »Hon är

fullkomligt comme il faut»?

Jag frågar detta, icke — som jag hoppas — för flertalets
skull bland mina läsare, man för den läsares eller läsarinnas
skull, som nyss antyddes kunna vara nog grym att t. ex. icke
hålla alls på Helmers idealitet, utan gerna se honom ostördt
gå i karantän för alltid såsom en sjelfbelåtenhetens
oåtkomlige spetsborgare. En sådan läsare eller läsarinna skulle ju
nöja sig äfven med en Noras lyckliga omvändelse till
»allmänt vedertagna skick och bruk hland bildadt folk» och skulle
anspråkslöst erkänna: »Vi kunna icke se hvarandra in i

hjertat; der inne må det vara, hur det vill. Hvad vi fordra,
är icke något så genomgripande. Men vi kunna, just
der-töre, icke slå af något på vår fordran. En qvinna af verld
måste hafva skenet för sig; hon må under ingen förevändning
bete sig olikt andra qvinnor af verld».

Nåväl. Det är alldeles visst, att Nora ej någonsin skall
varda i stånd att lösa denna uppgift. Någonting otamt och
otämjeligt hos henne gör, att hon hvarje stund äfventyrar att
kränka en eller annan af verldslighetens lagar. Hon skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foouibsen/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free