Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Et Dukkehjem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anses förolämpande likgiltig. I båda fallen, kommer det att
oangenämt beröra Helmers fina känsla för det passande. Ena
gången skall hon uppträda lössläppt yster, såsom i tarantellan,
emedan hemligen någonting ängslar henne, en annan gång
utan allt deltagande för, hvad som förehafves kring henne.
Och vänder sig någon i sällskapet enskildt till henne, såsom
för att söka få reda på henne närmare, så skall vinsten blifva
ingen, blott ytterst opassande svar: svar i sak, i stället för
svar innebärande endast ett behagfullt erkännande af den
frågandes förbindliga uppmärksamhet —. »Höflichkeit, nicht
Herzlichkeit will die Welt», säger Goethe. Således: ingen
ersättning här heller för, hvad hon förlorat hemma! Ingen
tröst för mannens småningom tilltagande slutenhet eller
barnens blandning af ömhet och missaktning, då hon ena gången,
bakom faderns rygg, lyckas åstadkomma uppfyllelsen af deras
önskningar, andra gången icke kan hålla, hvad hon redan
lofvat dem.
Yissa glimtar af nöje för Nora och af ett slags vemodig
ro äfven för hennes man förekomma dock ännu i det
förstörda hemmet —, icke när blott familjen är samlad, ty då
är spänningen alltid känbar, men på småbjudningar, der
värdinnan sjelf får stifta sina lagar för etiketten och för några
timmar trollar fram en liten illusion af sjelfbestämmelse och
frihet. Ungdomen, i synnerhet, skall vid sådana tillfällen
finna sig väl och Nora för några ögonblick flamma upp och
förefalla ung igen; efter hvilka intryck Torvald, som ännu är
kär i henne, skall tillbringa långa qvalfulla timmar i grubbel
öfver, hvad det då är, han har gjort, efter som hans unga,
glada, varma verld blifvit honom frånsliten; efter som han,
oaktadt fortfarande herre i sitt hem, i sjelfva verket icke
mera har något hem!?
* *
★
Är det nu nog diktadt i den åsyftade rigtningen? Eller
skall jag nödgas göra ett språng fram i tiden, till de kritiska
år, då bristen på idealitet skall hafva gjort våra
dukkehjems-personer alldeles påtagligt groteska; då en klipsk ung&>m ler
i mjugg åt Helmers sätt att spela pére noble; då Nora är i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
