Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Et Dukkehjem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och en mera sant försonande syn på jordelifvet, än denna,
finnes öfver hufvud icke. Om man icke vill neka, att
utveckling är ändamålet med vår tillvaro, får man svårt att svara
nej till det påståendet.
Hvarje upprigtigt tänkande menniska tvingas af sig sjelf
att inse, det Noras förestående kamp för tillvaron är — i all
sin hårdhet — tusenfaldt mera värd vår kärlek, än en annan,
en gråtmild, viljelös, smånäpen, futtig Noras ingående å nyo
på dockskåpsvilkoren, d. v. s. på att forderfva sig sjelf, sin
man och sina barn. Hvilket ju icke hindrar, att samma
tänkande menniska finner sig ytterst pinsamt berörd i alla sina
sinnen, när Torvalds så länge på händerna burna hustru, när
Ivars, Bobs och Emmys ungdomsfriska moder går bort, och
slår dörren våldsamt i lås mellan sig och dem — det enda
yttre våldsamma i hela detta sista uppträde, men som träffar
oss, såsom sloges darren i lås inom vårt eget hjerta och vi
der med ens erfore alla de namnlösa qval, som måste pressa
denna outvecklade, nyss uppvaknade varelses bröst på tröskeln
mellan hennes förtid och framtiden.
* ^ *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
