Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Et Dukkehjem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är det förhoppningen om, att Nora skall röras af tanken
på hans smärta och vända om hem? Nej. Hon har sagt
honom, på hans enträgna bön derom: till hvillcen tolkning
hon, i sista ögonblicket innan hon gick, kommit med afseende
å detta, förut i annan mening använda uttryck (»Det
vid-underligste»). Han vet, att det för henne betecknar någon
stor, genomgripande förändring hos honom och hos henne
sjelf, detta hemlighetsfulla ord.
Månne icke något af hans färgblindhet redan har börjat
vika, när han (hoppfull) upprepar Noras uttryck? Glinimar
icke nu en aning om det väsentliga i Noras varelse rätt
igenom hans sinnens och hans fördomars dimma? Har han icke
fått någon — om än otydlig — syn på den högre Eros, om
hvilken Sokrates säger, att han var den äldste af gudarne?
Ar han icke redan nära att, böjd till jorden af blygsel, och
dock tacksam för att ändtligen hunna blygas, säga sig sjelf:
Qvinnan är äfven ämnad till att varda menniska!
Och sedan: Är jag sjelf ännu menniska? Har jag icke
sökt förslafva henne, som annars skulle varit min hjelp att
frigöra mig till att varda det?
Huru nära han är, kan ingen afgöra, icke ens skalden
sjelf. Frihetens väg är icke en sådan, som kan å priori
utstakas. Men anledningarna numera för Helmer att se Nora
från en fullkomligt annan synpunkt, än han forr gjort, äro
åtminstone de mest känsligt träffande, de starkaste, man skulle
kunna uttänka. Hvarje del af handlingen, ända från
skådespelets början, ökar deras styrka.
Och om han en gång klarnar; då är det ingen likgiltig
eller ringa ting, att han i alla sina öfriga förhållanden varit
en redbar man, ehuru — ty värr — af sina sinnen och sina
fördomar dårad i de frågor, der det rörde Nora, hvadan han
onekligen svikit Nora, och derigenom sig sjelf.
En mans sinnen och en mans fördomar äro starka bojor,
helst när de hoptvinnas till en, och användas tillsammans
för ett enda ändamål, såsom fallet varit här!
Men Helmer har kraft till att varda en annan; i samma
mån, som det är psykiskt sant, att »dockan» tagits ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
