Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Et Dukkehjem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mörkret, svartare ju djupare man kommer. Mau går.
tankevägen, då och då, för att kunna veta sig med vissliet känna
den. Men för öfrigt rör man icke ihop detta, det
sammanhängande, med sitt eget lif, som är det osammanhängande
och som måste tagas sådant det är. Tanken är säkra vägen
till mörkret; allt logiskt eller fullkomligt lagbundet för oss
slutligen dit, emedan det är någonting utom vår varelses
begräusning. Ljus fiunes godt om, men endast i
ögonblicks-lifvet. Man arbetar — arbetar raskare och bättre der ute,
än här uppe i grubblets hembygd. Och under arbetsrasten
fångar man sekundernas alla glädjeämnen i flygten.
Fru Alving finner: Det är något i detta! Jag har äfven
arbetat. Det vittnesbördet törs jag då åtminstone gifva mig
sjelf. Men nu detta med glädjen! När allt kommer omkring,
bar jag gjort din far lifvet bittert nog —. Ja, det är en
intrasslad härfva alltsammans. Nu tycker jag dock, jag börjar
skymta, liur det är.
Sonen talar om dessa, väl icke äktenskap men
»förbindelser på behaglig tid» i södern, dem han sett på nära håll
bland sina kamrater och hvan han .ej kunnat finna något
an-stötligt. Och äfven mot sådant vet Fru Alving sig ej hafva
någon invändning att göra. Hon bar ju icke försökt.
Kanske går det bättre på det sättet?
Ja, när han vill gifta sig med en flicka, som Fru Alving
vet vara hans syster, så har hon, hans mor, egentligen for
sin del inga bindande skäl för att lägga sig emot detta nya
— lika litet som mot allt det andra nya. Hvem kan så noga
känna slägtskapsförhållandena i denna upplösta verld? Med
männens vanor bör ju någonting liknande kunna liända —
bvilken dag som helst.
Hon kan om allting blott svara: Det torde vara likså-
godt det ena som det andra. Jag vet ej i något, hvad som
är höger och bvad som är venster. Jag vet bara, att jag för
min del gerna skulle se dig få det så, att du kände dig nöjd.
Det är för dig jag lefver. Jag bar annars ingenting att
lefva för.
Detta sista säger ju ofta en mor. Men lyckligtvis är det
nästan aldrig, såsom här, sanning. Nästan alltid har bon äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
