Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Et Dukkehjem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ven sin odödliga själ att lefva for. Men här har skalden
visat samhället åtminstone en, som icke längre känner sig hafva
detta.
Genom hela denna sin framställning frågar han oss:
Ären I lika ostörda som förut? — Ar det er möjligt att
i eftermiddag eller i morgon upprepa ert vanliga
ofelbarhets-råd for alla möjliga fall: »underkastelse, underkastelse blott!»
— således utplånande af individualiteten — utau att dervid
tungan skall kännas er något torr i munnen? Så (som denna
Fru Alving här) ser en sjelfutplånad individ ut, i fall den
från böijan varit en stark individ och utplånelsen skett just
genom den raderknif, som I hafven för vana att kalla
»plig-ten». Aren I nu färdiga att med er röst eller ert tysta,
leende bifall främja, t. ex. i nästa vecka, afslutandet af något
nytt dylikt äktenskapsförbund, som hennes? Det nämndes af
allmänna meningen »ett godt parti», som det skulle varit
»oförsvarligt att visa ifrån sig». »Mor och tanter» voro de
öfvertalande. Ären I, å andra sidan, i rättskaffenhetens namn,
lika färdiga som vanligt att förvisa ur er skyddande krets en
qvinna, när hon afbrutit ett sådant sitt lifs »hoveriarbejde»
och, ängslad, söker leta sig väg ut till sitt odödliga jag igen?
Ären I beredda att tynga hvarje hennes redan förut så tunga
steg på denna färd uppföre, genom att omgifva det med dessa
smygande, fega, hviskande smädelsens giftångor, h vilka utan
all jemförelse varit det mest lifvande, man hittills kunnat
söka upp, då man önskat få ett samtal i gång i, snart sagdt,
hvilken umgängeskrets som helst? Eller hafven I möjligen
lärt något af, hvad jag visat er? Begripen I — åtminstone
för ögonblicket — att det är vanvettig grymhet, å ena sidan
att uppfostra qvinnor till så omyndiga varelser, att de i
regeln verkligen skola behöfva andras råd vid det mest enskilda
af alla beslut i lifvet, å andra sidan att, när det »går
sönder», dock välta hela ansvaret för följderna på just dessa
samma varelser, för hvilkas omyndighetsstånd I dagligen och
stundligen ifrat, och — hvad värre är — göra det under
hån-■ leenden? Vidkommande sjelfva ansvarighetsförklaringen, så
drifvas vi ju alla på ett eller annat sätt till att i någon mån
vittna för sanningen — vid detta tillfälle äfven I. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
