Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Ibsen: Vildanden - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILDANDEN.
’ 33
små. Man är ju sjelf menniska. Och inför ingenting
menskligt lyckas man hålla sig alldeles oåtkomlig,
blott det i sin helhet — eller söndergångenhet —
kommer iakttagaren tillräckligt nära. I lifvet gör det
det sällan, kanske för våra hjertans Jiårdhets skull eller
till följd af våra förståndsfördomar. Men båda vet
skalden, liksom äfven konstnären, att omintetgöra,
åtminstone för de få ögonblick då vi äro upptagna med
att tillegna oss hans verk. I denna omständighet
ligger — så vidt jag kan förstå — öfver hufvud värdet
och tillika farorna af modern vitterhet och konst. De
främja på ett onekligen snabbt och beqvämt sätt vår
allmänbildning. Vi göras genom dem mer och mer
förtrogna med föremålen för iakttagelse i verlden, med
både löst och fast, både krokigt och rätt. Der är
förtjensten. Faran är, att, under det sålunda fortsatta
utplånandet af åtskillig förkärlek och många af våra
forna, förnäma tycken, äfven en viss etisk förnämhet
kan gå om intet, en förfiningens instinkt, som dock
var bra att ha vid en del ögonblicksval här i lifvet.
Vår känslighet som etiska varelser hänger icke sä
alldeles oväsentligt samman med våra estetiska
förnimmelsers art. Redan t. ex. sinne för snygghet bildar
underlag för rensinnighet i vida väsentligare mål.
Men här är det, som vår norske skald skiljer sig
från ett flertal enkannerligen möderne idkare af
vitterhet och konst. Han intager, efter min uppfattning, i
detta hänseende samma ärofulla ställning gentemot
mängden af samtida, som den store ryske diktaren
för sin del innehade på det episka området. De
hafva båda haft den egenskapen: att kunna
oförbehållsamt röra vid allt utan att fångas deraf eller sjunka
ned deri, således: att till sjelfva sin väsensbestämning
vara skalder.
Sitt gamla etiskt förnäma åskådningssätt har Ibsen
vidhållit, äfven när han i framställningsmedlen varit
mest demokratisk och realistisk, såsom t. ex. i En
Folkefiende och Vildanden.
Realister och idealister.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
