Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Ibsen: Vildanden - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
HENRIK IBSEN.
hur mycket af vår styrka att hålla oss uppe och slå
oss igenom på lefnadsbanan i sjelfva verket
kommer från andras ögon, från de anseddas aktning och
lätt förklarliga håg att tyda vårt beteende till vår
förmån, att ur gemensamhetsstolthetens allmänna kassa
ömsom taga och gifva, och sålunda mångdubbla vår
tillvaro. Vi veta det ej, förr än vid jemförelsen med
dem som hafva att lefva utan denna, vår
vanligaste lifsluft.
Men till en sådan verld är det Gregers kommer.
Alla hans föregåenden: hans på mödernet ärfda
anlag; den långa, frivilliga förvisningen från fadern,
denne sluge och lösaktige grosserer Werle, som förr
i tiden plågat lifvet ur hans mor; hans i landtlig
af-skildhet ostördt närda melankoli; hans slutliga
upptäckt, att Ekdalska familjen ej rönt ett behandlingssätt
stödt på den enda försvarbara grunden, likställighetens;
ungdomsvänskapen för Hjalmar Ekdal, oskiljaktig från
en viss beundran sedan långt tillbaka för dennes
förmenta fantasi- och idérikedom; medvetandet att böra
söka aftjena åtminstone något på faderns stora brott
och skuld i förhållandet till desse stackare, dem
Gregers återfinner förfallna, men långt mer godmodiga
än man egentligen haft rätt att förmoda, — allting
från känslans sida gör Gregers Werle väl beredd för
sin uppgift.
Men — nü kommer den vemodigaste af alla de
sanningar som förevarande skådespel gifver uttryck,
och för hvars åskådliggörelse man gerna kan säga
att skalden offrar sin dikt. Han sänder hem
åskådarne utan ett slut på sorgespelet. Meningen tycks
vara: »Den verklighet, som här blottats, är så mycket
allvarsammare och står Er så mycket närmare, än
alla dikter, att jag, sedan tanken derpå nu är väckt,
drager in mitt skuggspel igen».
• Gregers "känsla" är väl beredd; men hans
förstånd, hans karaktär, hans praktiska varelse har icke
alls något af hvad som skulle kräfvas för en uppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
