Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Ibsen: Vildanden - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO HENRIK IBSEN.
nuftighet, skulle, enligt utvecklingsläran, endast göra
oss odugliga. Och lifvet här ställer oss stränga
uppgifter att lösa, hvilka kräfva mycken duglighet.
Särskildt vidkommande vår timliga bergning, visar
evolutionsfilosofin, huru som stora hinder för att alla eller
ens de flesta skola kunna »lyckas» ännu alltjemt
härröra af dubbelheten i våra gängse föreställningssätt
och känslor under öfvergångstider från simplare
och hårdare till mildare och mer sammansatta vanor
och samhällsförhållanden. I sin ännu blott i
sammanträngd form offentliggjorda etik säger t. ex. Spencer
om ifrågavarande öfvergångstider:
»Så länge två så i grunden motsatta lefnadssätt
som det krigiska och det industriella bestå jemte
hvarandra, kan den menskliga naturen icke varda tjenligt
afpassad för någotdera».
Som en bland de vigtigaste slutsatserna af hela
den evolutionära etiken säger han derertiot:
»Långt ifrån sålunda att det är sant, såsom man
vanligen antager, att för all framtid ett tillstånd måste
råda, i hvilket hänsynen till egna intressen alltid måste
underordnas hänsynen för andra, kommer det tvärtom
att te sig så, att hänsynen för andra slutligen öppnar
en så riklig källa till njutning, att denna fullt
motsvarar, ja öfvergår den njutning som kan nås genom
omedelbart sjelfvisk tillfredsställelse. Så att i sjelfva’
verket sträfvandet efter denna indirekt egoistiska
tillfredsställelse kommer att bli den förherskande delen
af vår egoism».
Redan en hastig blick på de tvenne nu rådande
verldsåskådningarna och etiska uppfattningssätten visar
oss således, att hvilkendera sidan man väljer för sin
jemförelse, så skall jemförelsen ådagalägga, att
tillsvidare ämnet för Henrik Ibsens senaste sorgespel icke
är ett undantagsämne, utan — tyvärr — "ett
alltnän-menskligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>