Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnstjerne Björnson: »Det flager i byen og på havnen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5O
ujÖRNSTJERNF. BJÖRNSON.
egendomliga skaldebegåfning. Han använder dem för
skildringen af sina lefvande menniskor med en frihet,
en frånvaro af tvekan, som vore han icke blott den
store diktaren, utan äfven den store upptäckaren. Han
är på många ställen antagligen mer hänsynslös, än
nödigt vore, och mer ungdomskärft utmanande. Men
säker är han. Han ställer öfverallt sin dikt på fast
mark.
När han låter den nye skolföreståndaren inför en
åhörarekrets af föräldrar hålla sitt förargelseväckande
invigningstal om "unga menniskors uppfostran just
medvetet till qvinnor och män, således till den
lifskänne-dom eller föreställning om pligter som särskildt
sammanhänger med deras egenskap af könsvarelser, så
har han förut genom en hel serie mästerstycken af
historisk teckning gjort läsaren noga bekant med denne
samme skolföreståndares egen fäderneätt och tidigaste
uppfostran. Hans stamfar, »den gamle Kurt», har
varit en våldsverkare och qvinnoskändare i den
medeltida borgherrestilen. Det Kurtska skaplynnet lefver
bjert upp igen i ättlingen John, far till bokens hjelte.
Denne John Kurt dör i sin halfva ålder, några
timmar efter ett ursinnigt slagsmål med hustrun, som
sedan föder sin-ende son, Tomas Rendalen, uppkallad
efter modern, icke, såsom annars seden bjuder, efter
fadern. Sonen vill Tomasine Rendalen, om möjligt,
genom uppfostran rädda undan slägt] ynnets
förbannelser — och lyckas äfven. Närmare bekantskap med
den uppvuxne, vår egendomlige skolföreståndare,
nödgar en hvar att erkänna det. Tomas är nervretlig,
bråd i vändningarna, orolig, men en energisk,
hän-gifven, storsint menniska. I den modiga qvinnans
långvariga kamp om sitt barn ända från spädaste
åldern har skalden blottat vissa drag af det
moderliga känslolifvet så, som annars sällan någon manlig
iakttagare förmått. Här förekomma beundransvärdt
fina ting. Men minst sagdt lika mycken beundran
äro de råa uppträden värda, hvilka objektivt återgifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
