Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg: Giftas - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
AUGUST STRINDBKRC.
läsa. De äro oskyldiga, fulla af godt lynne och rika
på små kännetecknande drag ur det förtroliga
hvardagslifvet. Att sålunda, t. ex. i makars dagliga samlif,
smekningarna spela en högst vigtig rol och gerna må
omnämnas, lär väl ingen sund menniska förneka. Man
vill blott, att när fråga är om något sådant, älskvärdt
och normalt, äfven de berättande uttrycken framträda
inför känslan fullt mönstergilla. Om diktaren hade
velat göra sig sjelf den tjensten att ändra en fem, sex ord,
så att de helt enkelt fått samma blygt naiva pregel af
trefnad, som det öfriga har, och icke i stället
kommit att ’låta så, som vore det enkom meningen att
vålla noggranna öron obehag, så skulle tvifvelsutan
äkta män i allmänhet hafva läst dessa två noveller
högt för sina hustrur. Och för det ändamålet vore
dylika glada och menlösa hemberättelser särdeles
lämpliga. Det är svårt att förstå, hvarför författaren vill
vänja man och hustru att läsa hvar för sig. Det
synes mig vara en orientalisk, och enligt vesterländska
föreställningar osund tendens, åtminstone när det
gäller detta slaget af lektyr.
Deremot torde han hafva rätt, när fråga är om
berättelser sådana som de två sista i hela samlingen,
Ett Dockhem och Fågel Fenix. I dem fins
åtminstone rimlig anledning att bruka en något mustigare
humor, än den i det gemensamma hvardagsrummet
njutbara. Sjökaptenen måste tala och skrifva så, hans
och »gullans» ömhet måste hafva qvar en så oestetisk,
småborgerlig, oförfinad pregel, att deras konfrontation
med Ibsens Et Dukkehjem redan vid första
ögonkastet ter sig stormkomiskt. Och äfven
bergsnotariens-äktenskapshistoria, med den 10 års långa förlofningen
och den magra fortsättningen, fordrar en i någon mån
drastisk framställning. Hvilket icke hindrar, att ju i
båda berättelserna åtskilliga af de grofva uttrycken
kunnat undvaras. Den omedelbara afsigten — en sund
afsigt: att rädda kulturlifvets lägre utvecklingsskeden
från en pröfning med det högsta kulturlifvets måttstock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
