Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Önskvärdheten af mannens likställighet med qvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANNENS LIKSTÄLLIGHET MF.D QVINNAN. 87
nästan fullständig klarhet inom oss. Då deremot
bekantskapen med Florizel, och med andra sådana,
nyckfullt hopkomna figurer, blott är egnad att bibringa
förvirring; der är glittrande skräp och ädla föremål om
hvartannat, utan någon skönjbar mening med, att allt
detta lösöre hopstufvats inom ett och samma
förvaringsrum.
Kan sådant roa någon? Det är möjligt, ehuru
svårfattligt. Men lära någon något — och derpå synes
det dock göra anspråk? Jo, det kan öka
kunskapsförrådet hos en samlare oc.h ordnare af besynnerligheter.
Men en sådan är icke allmänheten; och att göra lifvet
åskådligare för allmänheten är, först af allt, diktarens
uppgift, är vilkoret, hvarförutan han icke är diktarè.
Hans skisser och etyder af allting rimligt och orimligt
höra till förarbetena. Med dem hafva vi andra
ingenting att skaffa. När han af allt detta lärt dana
någonting öfverskådligt och således har något att säga oss,
då först skola vi vara tacksamma för hans föregående
flit och noggrannhet i att taga etyder. Men det har
numera kommit på Tnodet hos skådespelsdiktare och
novellister, detta åtminstone i mitt tycke outhärdliga
sjelfsvåld, att låta trycka allt, att skicka förläggaren
alla sina små konceptböcker, och sedan narra oss
menlöse läsare till att tro detta bric-à-brac vara
skaldeverk. Af fransmannen, mästerkocken i att laga såser
eller i allmänhet i att »confectionner», taga våra vittre
kockpojkar sin undervisning, af ingen annan mästare.
Och när de så lyckats lura i oss sina
guttaperkaga-loscher från i fjol eller andra osmältbara godbitar
-då må man ju ej undra på, om de le en smula åt den
välsignade aptiten.
Detta torde nu vara nog ordadt om min ställning
till »Et Besög» och alla liknande dikter.
Men dels står jag i frågan om qvinnans frigörelse
(hvaråt sagda dikt mättar) på helt annat ställe än
flertalet. Der inne synes vara mer utrymme än någon
kan tro. Problemet förekommer mig som en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
