- Project Runeberg -  Realister och idealister. Tidsteckningar / 1 /
96

(1885) [MARC] Author: Urban von Feilitzen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Önskvärdheten af mannens likställighet med qvinnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

ROBINSON.

den utvecklade vesterländska qvinnan icke längre är
naturen.

Den menskliga naturen är någonting stadt i en
småningom sig fullbordande organisering, mansålder
efter mansålder.

Om vid detta stora evolutionsarbete hittills hos
qvinnorna arfsanlagen i regeln vittnat om en redan
vunnen fullständigare organisation, nemligen i allt som
vidkommer den erotiska synpunkten för mensklig
lifsåskådning och alla dit hörande instinkter, än hvad
fallet varit hos den samtidiga generationen af tHän;
då är det qvinnorna, icke männen, som i nämda
hänseende visa slägtet vägen, och hvad vi hafva att säga
i ärendet betyder ganska litet, jernfördt med hvad de
hafva att säga, som för hvarje steg varit och ännu äro
härutinnan längre komna än vi.

Så mycket rörande materialisternas invändning.

Med idealisterna är svårare att komma till rätta.

Deras orientalism ligger djupare. De se det
vesterländska önskningsmålet såsom äfven sitt
önskningsmål, men som ett asketiskt. De tro qvinnans erotiska
försteg framför mannen vara, icke ett naturens eget
uttryck af helsa, utan något — jag vet icke rätt hvad —
något outsägligt, något öfvernaturligt, hvarom man
knappt bör försöka att tala, på det att det icke skall
förflygtigas.

Och dock är det i sjelfva verket det enklaste i
verlden, nästan det enda, som man icke rigtigt lyckats
bortkrångla. Det är bara så: att hon på denna punkt
är frisk; att för henne icke finnes någon tvekan om
meningen med tillvaron här, så till vida som att hon
för sin del är af naturen ämnad till hustru åt en man:
den man, med hvilken hon skall varda förenad genom
ömsesidigt exklusiv, personlig kärlek, och i hvilken
exklusivitet icke för henne skall komma att finnas
ringaste grand af någonting asketiskt, lika litet som det
finnes någonting asketiskt i solskenet, utan, hvilken
exklusivitet endast skall varda uttrycket för hennes,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:37:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fooureal/1/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free