Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Max . . . jag kommer . . . hvar är du? Hvad
vill du? jag älskar dig . . . Ah . . . de vilja mörda dig!
Akta dig . . . Nu kommer han, den förfärlige —»
Under ett förfärligt anskrik, så rysligt, att barnen
sutto som förstenade, sjönk hennes hufvnd ner. Och
alldeles som om han väntat pä dessa ord . . . inom
dörren trädde en man, iklädd en lång mörk kappa,
som bruket på den tiden var, och sedan han väl stängt
dörren efter sig, trädde han fram i rummet och
kastade af sig kappan. Den gamle upphäfde ett rop,
hvaruti förvirring, hat och smärta blandade sig, det
måtte ha funnits förfärliga minnen mellan dessa båda
män. . . . . . Den gamle reste sig i hela sin längd,
det hvita skägget böljade ner på bröstet, den väldiga
gestalten tycktes växa under inflytandet af den känsla,
som den andre väckte till lif hos honom. Denne andre var
icke mindre till vexten, svart som den natt, ur hvilken
han kommit och blek som en fallen engel. Äfven han
syntes beherrskas af hat emot den andre, ty hans
ögon flammade som den halfslocknade elden i spiseln.
Barnen kröpo ihop af rädsla. Den vansinniga låg
utan sans.
»Hvad vill du här?» frågade den gamle.
»Det kommer dig ej vid».
»Aflägsna dig eller brukar jag våld».
»Våld! akta dig sjelf gubbe . . . jag vill dig intet
ondt . . . endast det att du går din väg».
»Aldrig! jag öfvergifver aldrig min herres hustru.
Men för sista gången säger jag dig, gå innan jag
brukar våld . . .»
Den gamle gick den andre på lifvet . . . hastigt
som blixten drog han en knif, men den andre, lika
snabbt, kastade sig öfver honom, ryckte knifven ur
hans hand, och fortare än vi kunna beskrifva hade han
stött densamma i gubbens bröst, att denne raglade
tillbaka och föll tungt på golfvet. Vid detta buller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
