- Project Runeberg -  Förbannelsens Hus eller Skurken i Skinnarviksbergen /
9

(1877) [MARC] Author: Lars Johan Govenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förbannelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stolen. Hans hustru! Hade hon en gång tänkt på att
blifva någons hustru . . . och om hon tänkt någon
gång i sina jungfruliga drömmar derpå, inte hade det
varit den mörke, förfärlige mannen med det hotfulla
draget kring pannan, som hon tänkt på. Snarare hade
det väl varit någon af dessa hjeltar med fagra kinder
och svallande lockar, som ungmön så gerna drömmer om.

»Vill du bli min hustru?» frågade Curt henne
ånyo.

»Inte ännu», vågade hon framstamma.

»Inte ännu? . . . nu skall du afgöra! Nu genast!»
utropade han och hans ögon sköto eldkulor, som
kommo henne att darra, »jag har nu i 12 långa år sett
dig uppväxa under mina ögon, dag för dag har jag
sett dig blifva allt fagrare och fagrare, för hvarje dag
har jag sett rosens blad slå ut i allt skönare glans . . .
nu äro de utslagna . . . nu lyster mig ock plocka denna
väna blomma – och nu kommer du med ditt: ’inte ännu’.
Vet du hvad . . . tänk om hösten kom med detsamma,
om kylan plockade min ros ifrån mig . . . eller om
en annan tog den . . . då, hvad hade jag lefvat för . . .
hvad hade jag arbetat för . . . nå svara mig!»

»Hvad skall jag svara Er, annat, än att bedja
Er om anstånd. Gif mig tid att tänka på och jag
vill nog . . .»

»Nej . . . vid den lefvande Guden . . . nu skall
du afgöra . . . nu skall du säga ja eller nej.»

Den unga flickan såg upp till Curt, och det smög
sig en känsla af hat in i hennes själ emot denne man.
Hon visste icke sjelf hvar hon tog kraft ifrån, men
liksom utan besinning och nästan fasande för sina egna
ord och den verkan de skulle göra, hviskade hon: »nej
jag kan icke.»

Det var som om dessa ord återgifvit Curt hela
hans kallblodighet. Med ett lugn, som i sanning
kunde kallas förförande, sade han:

»Här i detta rum dog din mor, här dog hon med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:10:38 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbannhus/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free