- Project Runeberg -  Förbannelsens Hus eller Skurken i Skinnarviksbergen /
15

(1877) [MARC] Author: Lars Johan Govenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur en ordenslokal ser ut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utslungat. Curt tillochmed blef allvarsam. Sedan han
slutat satte han sig ner, fyllde en bägare, steg upp
och sade högt:

»Alla stupstockskandidaters skål! Dricken, mina
vänner, det är icke blod i bägaren. Lefve vi sjelfva!»

Curt hviskade för sig sjelf, under det han med
ett hånleende drack i botten: »guldet glimmar ändå
under slaggen . . . men vänta du, den vansinnigas son
skall nog sluta der du tänkt» . . . högt tillade han
sedan: »kamrater, vår unge löjtnants skål.» Orgien
fortsattes tills morgonen grydde.


Vin och kärlek.



Några dagar efter ofvanstående händelse gick
Edgar Pistolhjelm försänkt i djupa funderingar öfver hur
han skulle fördrifva sin dag som bäst. Han stod
alldeles ensam i verlden, hade en liten nätt förmögenhet
och skulle få en ännu större efter sin morbror,
amerikanaren, som han kallades derför att han deltagit i det
sista amerikanska frihetskriget. Denna onkel var en
i sitt slag märvärdig menniska, och som han kommer
att ingripa i vår berättelse, skola vi framställa honom
för läsaren.

Det finnes menniskor som i ett hårdt skal gömmer
det varmaste hjerta, som alltid äro redo att stå
sina medmenniskor till hjelp i råd och dåd. Deras
resa genom lifvet är full af uppoffringar för andra.
Blott deras eget samvete säger dem att de gjort rätt,
äro de belönde så, att de kunna hoppas att en dag nå
hamnen. Det är i den säkra tron, som de med lugn
tänka på grafven. Sådan var amerikanaren. Med flit
och sparsamhet hade han efter krigets slut i Amerika
sammanspart en förmögenhet, som satt honom i stånd att
utöfva den vidsträcktaste barmhertighet. Af hans lif
derute kände man inte mycket. Han talade sällan om
sina bedrifter. Det enda man visste var att han varit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:10:38 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbannhus/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free