Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till sjös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
solstrålen i mörkret, tröstarinnan i sorgen, och det är
detsamma som en hustru i ett hem. Så följ mig då
dit, Ellen.»
»Edgar» . . . Hon behöfde inte säga något mer,
ty i detta enda lilla ord låg så mycken trofasthet, så
mycken kärlek, att han förstod hennes hjertas mening
lika väl, som om hon tydligt sagt det åt honom.
»Godnatt då, min älskling, nej, min hustru, mitt
lif, mitt allt; god natt och dröm om mig. Gud gifve
att jag en dag kunde göra dig lifvet så gladt, som jag
i denna stund vill det.»
Och så kysste han henne och gick. Hennes blick
följde honom som när det käraste man har försvinner.
Om man vill se ett vackert uttryck i en qvinnas ögon,
så skall man se i dem då hon ser efter den hon älskar.
Deruti ligger tro och hopp och kärlek så harmoniskt
fördelade, att uttrycket inte lemnar rum för några
känslor af lägre art. Onkeln och Ellen voro
allena.
»Jag vet ej hur det är, onkel, men mitt hjerta
känner sig så beklämdt denna qväll; det är som jag
kände, att något ondt skulle hända oss; men jag oroar
dig ju onödigtvis. Godnatt, onkel lilla, hur skall jag
kunna tacka dig hvar qväll, som du förtjenar.»
»Godnatt, Ellen min; äfven jag känner en oro,
sådan som jag förr kände vid en annalkande fara, men
det har dervid alltid varit min tröst, att Gud vakar.
Låtom oss hoppas på hans mäktiga beskydd. Godnatt!»
De gingo hvar och en till sitt, lade sig och trots
oron tog sömnen snart ut sin rätt, och inom kort
sofvo de båda så godt som den gör, hvilken har ett rent
samvete.
Under denna tid samlade sig 10 man, utom Curt
och Klas, för att störa denna sömn. »Du Klas»,
kommenderade Curt, »tager befälet. Sedan du inkommit
i trädgården öppnar Johan, som är van vid sådant der,
dörren till huset, ni inträden så fort I kunnen och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
